Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Berit Spong, Sju år i Närke, anmäld av Irja Browallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Svenskt landskap
Berit Spong: Sju år i Närke. Wahlström
& Widstrand. 7: 50.
I den serie ”Svenska landskap av svenska
författare”, som Wahlström & Widstrands
förlag planerat, har Berit Spongs bok om
Närke nu utkommit som andra volym efter
Knut Hagbergs Gotlandsbok. Förlaget vill här
giva landskapsböcker av ny karaktär, artskild
från de serier, där olika fackmän i uppsats
efter uppsats lära oss mångahanda ting om
land och folk. Här är det landskapet sett med
konstnärens besjälade blick som möter oss,
landskapet fattat i ett enda grepp så att säga,
pejlat, rannsakat och återgivet i en
koncentrerad skildring och under en ny synvinkel, som
kommer allt det gamla och kända att verka
ungt och nytt.
Är det den infödde skildraren, som talar,
måste ju enkelt och fullkomligt spontant
något av landskapets egen själ tala bakom
orden och giva den rätta stämningen. Berit
Spong, dottern av Östergyllen, har i sin bok
fångat mycket av landskapets stämning och
berättar på ett sådant sätt, att vi tacksamt
igenkänna varje levande drag och glädja oss åt
det. Främst har hon beskrivit det, hon älskar
och beundrar: Närkes natur, sådan den visar
sig för henne, hjältarna och de stora andarna
från det förgångna och livet från fordom,
sådant hon ser det för sin inre blick. De
när-kiska lövängarnas idyller, slättens behag, den
lugna stillheten och ron vid källan, djupa
skogens trolskhet, ensamheten i vildmarken,
allt detta skildrar hon med sitt vackra,
poetiska och blommande språk. I tanke- och
minnesstråk fångar hon också pietetsfullt
det förflutnas skuggestalter, återger med
suggestiv verkan och fina, träffande
anmärkningar. Det finns utomordentliga och
beundransvärda partier. I kapitlet ”Schola
Carolina” binder hon samman det framfarna och
nuet på ett slående åskådligt och levande sätt.
Och dock förefaller det mig som om hon
hellre såge tillbaka i tiden än framåt, mera
älskade det förgångna än nuet. Närkingen av
i dag, sådan han framträder i arbets- och
fromhetsliv, intresserar henne mindre och
synes därför knappast. Hon har också svårt
Litografi av Yngve Berg till ”Hellas och Hesperien”,
recenserad sid. 83.
att göra honom full rättvisa. Det synes mig
hårt att finna samma egenskap, ”en evigt
pånyttfödd närighet”, som grunddraget i hans
mentalitet. Detta folk, som med Hjalmar
Bergmans ord ”äger ett allvar, som älskar
glädjen”, arbetar och verkar helt säkert också
för andra mål än enbart det klingande guldet.
Det äger både en bredd i greppet och en
fantasi i utförandet av sina värv, som talar
om förmågan att arbeta för arbetets egen
skull. Berit Spong har fångat många
väsentligheter och särdrag. Med öppen blick och
utan bördan av några sentimentala minnen
har hon spårat både förtjänster och fel.
Mycket av hennes kritik är slående sann. Hon
vill vara rättvis och även söka förstå det, som
i grund och botten är henne ganska
främmande. Det verkligt livsdugliga förefaller
henne segare i Närke än annorstädes, den
gamla kulturbygdens laglydnad griper henne.
På tröskeln till kapellet, närkingens helgedom
framför andra, utbrister hon: ”Men med
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
