Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Axel L. Romdahl, Gustaf Cederström, anmäld av Georg Svensson - R. Söderberg och Rolf Mellström, Vild mark, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Vackra böcker
Axel L. R o m d a h 1: Gustaf Ceder ström.
Bonniers. 15: —.
Rudolf Söderberg och Rolf M e 11
-ström: Vild mark. Bonniers. 12:50.
Bertil Malmberg: Åke och hans värld.
Illustrerad av Adolf Hallman. Bonniers.
7: 50.
Emil Zilliacus: Hellas och Hesperien.
Illustrerad av Yngve Berg. Bonniers. 8: 50.
Henrik C o r n e 1 1: Italien. En antologi.
Bonniers. 7: 50.
Elisabeth Bergstrand-Poulsen:
Lovsång till träorkester. Norstedts. 5: —.
Ferdinand Boberg: Illustrerade
reseminnen. Bonniers. 4: 50.
M o 11 i e Faustman: Min sagbok.
Bonniers. 3: 75.
Einar Norelius: Tre knepiga troll.
Bonniers. 3: 75.
Det kanske på en gång bör sägas ifrån, att
de böcker, som här komma att behandlas, inte
äro vackrare än många andra av årets böcker.
Ordet vacker är här taget i sin allra vidaste
och populäraste bemärkelse. Det betecknar
bara, att böckerna äro litet mera utstyrda än
andra, innehålla illustrationer, som antingen
i sig själva äro vackra eller föreställa vackra
saker. Sådana böcker pläga också betecknas
med den något besynnerliga etiketten
presentböcker. Den rent bokliga skönheten är sedan
ett helt annat kapitel. Den kan komma till
lika förnämliga uttryck i en mycket enkel
volym som i ett praktverk. Den betingas av
typografiska orsaker och är ett studium för
sig. Skulle uteslutande sådana synpunkter
läggas på nedanstående arbeten skulle de i
vissa fall kanske inte längre vara så vackra.
Ett verk, som i lika mått uppfyller såväl
de populära som de speciella kraven på
boklig skönhet, behandlades redan i förra numret
av denna tidskrift. Det är ”Prins Eugens
konst” av Gunnar Mascoll Silfverstolpe. I
jämförelse med den ter sig den ståtliga volymen
om Gustaf Cederström som ett solitt
borgar-hem vid sidan om en luftig funkisvåning. Den
litet traditionella uppställning, som präglar
den bonnierska serien av stora
konstnärsmono-grafier, är ovanligt på sin plats, när det gäller
karolinernas målare. Det hade inte varit
alldeles stilriktigt att ge detta hedersgalleri av
den gamle mästarens tavlor ett alltför
rationellt och modernt arrangemang. Nu sitta
färgplanscherna, sexton till antalet och samtliga
verkligt vällyckade, löst inklistrade ömsom
på tvären och ömsom på längden. Moderna
typografer opponera mot klistrade bilder och
mot en placering, som nödvändiggör att man
ideligen måste vända på boken för att få
bilden upprätt. Rent typografiskt äro
anmärkningarna givetvis befogade, det blir både
vackrare och mera praktiskt om
reproduktionen är tryckt direkt på sidan och om den
genomgående är placerad stående. Det gamla
arrangemanget motiveras dels av behovet att
utan alltför stora konstnader kunna
reproducera på bästa möjliga papper, dels av behovet
att kunna få reproduktionerna i förhållande
till varandra så lika som möjligt och i
förhållande till sidan så stora som möjligt.
Förutom de vackra färgbilderna innehåller boken
åttiofyra svartplanscher i offset. Några av
dessa, bland andra de betydelsefulla bilderna
av Karl XII:s likfärd, kunde nog med fördel
ha varit litet skarpare. Både färgbilder och
svartbilder äro samlade i slutet av volymen,
ett för denna serie nytt och tilltalande system.
Man har nu möjlighet att utan distraherande
avbrott för bildstudier läsa Axel Romdahls
korta men uttömmande text, som även
typografiskt med sina som vinjetter insatta små
teckningar är av synnerligen god verkan.
Romdahls äreminne är en vacker och oskrymtad
hyllning till den siste karolinen, en
förstklassig målare och en ståtlig människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
