Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gudmund Gustaf-Janson, Bergmans lampa, anmäld av Thure Nyman - Karl Asplund, Engelsk bukett, anmäld av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
sin schablonmässighet. Överhuvudtaget skulle
man vilja råda författaren att begrunda sin
egen sats om nödvändigheten för en
uppfinnare att ha ett klart och nyktert omdöme om
värdet av den uppfinning han tänker ge sig
i kast med. Den gäller i minst lika hög grad
för en författare.
Om man trots allt önskar Gudmund
Gustaf-Janson framgång, är det inte på grund av de
tydligen mycket initierade skildringar från
uppfinnarvärlden som hans bok ger, ej heller
för hans försök att ge en syntes av de krafter
som sättas i rörelse av en ny uppfinning, och
som kunna ha den mest ödesdigra verkan för
somliga, den mest lyckobringande för andra,
och inte heller för den en smula billiga
sensmoralen, att det är saligare att giva än att
taga, vilket man tycker sig ha hört förut, utan
därför att han med denna i så många
avseenden misslyckade bok ådagalagt en bland
svenska författare icke alldeles vanlig
fabu-leringsförmåga med dragning åt det burleska.
Han kan också framställa en miljö så att
man ser den och ett psykologiskt
stämningsläge så att man tror på det. Man skulle
vilja rekommendera honom att innan han
sätter i gång med nästa bok försöka uppfinna
en automatisk regulator för sin flödande
in-billningskraft. Det borde han kunna. Patentet
beviljas på förhand. Thure Nyman
Vers från väster
Karl Asplund: Engelsk bukett. Modern
engelsk och amerikansk lyrik. Bonniers.
4: 50.
Till sina tidigare, mycket förnämliga
verstolkningar har Karl Asplund detta år fogat
ännu ett knippe engelsk poesi på svenska. För
att göra en kollektion som denna full rättvisa
bör anmälaren ha mer än en flyktig kontakt
med anglosachsisk lyrik och gärna tillhöra de
djupare invigda. Den som skriver detta får
nöja sig med att betyga tolkaren sin
beundran för den naturlighet och klarhet som
kännetecknar hans vers, den prägel av stundom
vardagligt nonchalant men alltigenom kultiverad
språkmelodi, vars dämpade register har rum
både för skärpa och vekhet och vars diskreta
frasering lika mycket torde stämma med
flertalet av de översatta originalen som den är
utmärkande för Asplunds egen diktning. På
denna får man för övrigt ett vackert prov även
i denna bok, nämligen i det utsökta poem
varmed samlingen inledes. Originaldiktaren Karl
Asplund ger här besked om översättarens
uppsåt men fångar samtidigt själva essensen av
den engelska lyriken:
Det budskap, som oss livet gav
att kläda ömt i ordets dräkt,
når fram till er frän västligt hav
blott som en svalt förnummen fläkt.
Dess dräkt är icke rik och grann.
Men ett har varit oss av vikt:
att sanning skall förbliva sann
ännu som dikt.
Den sjunger i så mången ton:
en svordom från en skyttegrav,
en fågeldrill i aftonron,
ett nödrop från en Eros’ slav.
Tag mot det allt. Men om man sport
en ton som sångarn ej har känt,
då blive allt som vi har gjort
i eld förbränt.
Den äldste och väl också mest kända av de
i Asplunds antologi upptagna poeterna är
Robert Louis Stevenson, här företrädd av sina
barndikter, små daggiga mästerverk av en
vårmorgons förtrollning. Till samlingens bästa
ting hör också den 1932 avlidne Harold
Monros diktcykel ”Week-end”, där det råder
ett förtroligt och hemtrevligt spökeri av en
länge obebodd lantgårds plötsligt till liv
uppväckta, lustigt yrvakna föremål. John
Drink-waters vers med sin kulturmättade, rustika
sirlighet är sannolikt icke lättolkad och
knappast heller Siegfried Sassoons sällsamma
krigspoesi, det kanhända redbaraste litterära
dokument, som någonsin burit
skyttegravarnas ursprungsbeteckning. Av de amerikanska
diktarinnornas triad fängslar framför allt
Edna St. Vincent Millay med sin ömhet och
sin medkänslas varma musik, under det att
jag omöjligt kan avvinna Dorothy Rothschild
Parker något intresse; hon hör till det slag
av världserfarna damer som gärna säger
impertinenta banaliteter om ”männen” och
erotiken, en nog så ödslig sysselsättning.
Asplund har ägnat henne tolv sidor och mycken
formell talang. Det är ett onödigt slöseri. Men
detta är också den enda anmärkning man vill
framställa mot hans bok, som förvisso synes
uppfylla de fordringar han givit ord i sin
poetiska introduktion. Bertil Malmberg
6. — B. L. M. 10.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
