Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Freya Stark, Assasinernas dalar, anmäld av Axel Elvin - W. B. Seabrook, Den vite munken i Timbuktu, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
stå inför ett underbart landskap. Hon har
upptäckt tjusningen i att vara ensam med
naturen, men hon gläder sig lika mycket åt
att få komma i kontakt med främmande
hyggliga människor. Hon lyckas verkligen
övertyga läsaren om hur hon njöt av sina resor,
och hon har en egendomlig förmåga att alltid
verka lika fräsch som den natur, hon skildrar.
Sina iakttagelser gör hon med god blick, och
hon ligger för att reflektera över det ena och
det andra. Hennes teckning av människorna
är gärna respektlös men aldrig översittaraktig.
”Stöld och plundring äro landets nationella
nöjen, vilka följa sina egna regler, och vad
äro väl vi, att vi skulle fordra en likformig
moral”, säger hon på ett ställe och blottar
därmed en vishet, som inte delas av alla
resenärer. När förhållandena tyckas bisarra,
påpekar hon ofta, att det strängt taget finns
paralleller i hennes engelska hemland. Stundom får
hennes sympatiska inställning ett stänk av
koketteri: ”Arbetarna voro kraftiga, trevliga
lantmän utan det ruskiga utseende som
utmärker dylikt folk i Europa.”
Det händer inte så mycket märkvärdigt
under hennes resor, men man kan ju redan
anse det äventyrligt nog, att en europeisk
kvinna ensam ger sig in i de mera okända
delarna av Persien. Någon gång tenderar det
att bli för mycket av kringflackande utan
händelser och fasta konturer. Detta gäller
närmast hennes skattsökarfärd in i Luristan i
sydvästra Persien, som faktiskt blir en smula
långrandig. Den slutar snöpligt, och hela
skatthistorien förefaller osannolik utan att äga
det fantastiskas lockelse. Men särskilt från
sina resor till de forna, mordiska assasinernas
trakter söder om Kaspiska havet har hon
mycket att berätta som är fyllt av must och
färg. Som helhet framstår också hennes bok
som en bra reseskildring, väl inte så
överdrivet djuppejlande och märklig men buren
av smak och intelligens. Axel Elvin
En originell man
W. B. Seabrook: Den vite munken i
Tim-huktu. Natur och Kultur. 7: —.
Den vite munken, alias Père Yakouba, alias
Auguste Dupuis föddes av franska bönder,
uppfostrades till präst av katolska kyrkan och
sändes så småningom som missionär till
Tim-buktu, på den tiden en riskabel miljö. Det
passade honom betydligt bättre än franska
landsbygden, det passade honom så bra, att
han blev kvar för livet. Han kom snart
underfund med att han med sitt starka och
excentriska temperament inte var skapad till präst.
Han lade av munkkåpan och blev sig själv
i stället för att bli biskop i Sudan. Gifte sig
med en svart kvinna, fick massor av barn och
barnbarn, blev patriark. Anlitades flitigt av
franska staten som sakkunnig och mellanhand
i kolonialfrågor och sitter nu på sin ålders
dagar som föreståndare för stadens
universitet, den mest ärade och vördade veteranen i
Franska Västafrika.
En originell man och ett originellt öde. Det
märkvärdigaste med honom är inte hans
äventyr, utan det faktum att han är en intelligent
och mångsidigt bildad europé som levt ett
helt liv i tropikerna samman med infödda
utan att ta skada varken till kropp eller själ.
Han har tvärtom blomstrat där, som han
aldrig skulle gjort det i hemlandet.
Det är detta Seabrook har intresserats av
och söker förklara med sin bok. Delvis lyckas
han, men inte helt. Det vore kanske också litet
mycket begärt. Yakouba är tydligen med all
sin intellektuella uppfostran en utpräglad
instinktmänniska, en mycket komplicerad
karaktär, och Seabrook är ingen diktare. Han är en
berömd amerikansk journalist, en outtröttlig
resenär, som med förkärlek uppsökt de mest
mystiska miljöer och upplevt vidunderliga
ting. Tyvärr använder han sig i sina
skildringar av en halvt romantiserande metod och
en hektiskt sensations jagande stil som är smått
irriterande. Det är synd, det förtar delvis nöjet
av hans annars ganska märkliga böcker. Man
vet aldrig riktigt hur mycket man kan lita på
dem.
Boken om Yakouba förefaller emellertid att
vara alldeles pålitlig. Den är tillkommen i
intimt samarbete med föremålet själv och
med stöd av hans dagboksanteckningar.
Seabrook har här lagt fram för offentligheten en
verkligt originell människas liv. Sådant är
alltid roligt. Och även nyttigt.
På köpet får man en del kunskap om
Väst-afrikas kolonisationshistoria. Sven Barthel
Fullständigt register till Bonniers Litterära Magasin 1935
medföljer januarinumret 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
