Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Hilton: Adjö, mr Chips! översatt från engelskan av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADJÖ, MR CHIPS!
— Jag tyckte, jag hörde att någon — någon
av er — sade att det var synd — hm — att
jag inte hade några barn . ..? Men det har
jag, ser ni... Det har jag ...
De andra logo bara till svar, och efter en
paus gav Chips till ett svagt och flämtande
skratt.
— Jo — hm — det har jag, tilläde han
med undertryckt glädje. Tusentals —
tusentals — och pojkar allihop . . .
Och i hans öron sjöng kören i slutlig
harmoni, kraftigare och mera hugsvalande än
någonsin förut: ’’... Pettifer, Pollett, Porson.
Potts, Pullman, Purvis, Pym-Wilson, Radlett.
Rapson, Reade, Reaper, Reddy Primus —
kom hit nu och hör mitt sista ord, mitt sista
skämt — Harper, Haslett. Hatfield. Hather-
ley — mitt sista skämt — hör ni det? —
skrattar ni? — Bone, Boston, Bovey,
Brad-ford, Bradley, Bramhall-Anderson — var ni
än finns, vad som än har hänt er, i denna
sista stund skall vi vara tillsammans — denna
sista stund — mina gossar . . .”
Och snart föll Chips i sömn.
Han verkade så lugn, att de inte ville störa
honom genom att säga god natt — men på
morgonen, då skolklockan ringde till frukost,
spreds dödsbudet i Brookfield.
— Brookfield skall aldrig någonsin glömma
hans godhet, sade Cartwright i sitt tal till
skolan. Vilket var galet, ty allting blir en
gång glömt. Men Linford skall minnas och
gärna berätta: ’Jag tog adjö av Chips kvällen
innan han dog . .
3. -■ B. L. M. 2.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
