Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Humanisten Levertin - Anmälda böcker - Holger Ahlenius, Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMANISTEN LEV ERT IN
para sig, då tillfälle erbjudes. ’Men detta är
ju en oförrätt mot kvinnan!’ utropade en af
våra författarinnor, själf ganska radikal, men
uppretad af unge 0. L:s dumheter. ’Ja, vi få
väl oförrätta hvarandra’, svarade hr 0. L.
Några skrattade, men flere sågo förstämda ut,
och saken kunde ej vidare dryftas. Fru
Cur-man kom helt förskräckt mot mig och
förklarade sig vara olycklig att hafva söner, då
sådana läror skulle vara ungdomens. ’Bah’,
sade någon, ’0. L. är ju så grön!’ — Ja, grönt
är det, men icke hoppets friska vårgrönska,
utan något riktigt ergigt grönt,
genomgif-tigt.––-Det var i ett sällskap hos hr och
fru Edgren. Såväl fru E. som fru Agrell och
många andra voro upprörda af harm. Men
0. L:s dumheter äro frukten af Strindbergs
läror och af kritiklösheten hos hans
anhängare. Hvilken ofantlig skada göra de icke
framåtskridandets och den verkliga frihetens
sak! Lyckligtvis dödar all öfverdrift sig själf,
men innan det inträffar kan mycket ondt ske.”
En mycket intressant synpunkt lanserar
Ahlenius, då han med stöd av några icke
omtryckta ungdomsdikter av Levertin påpekar,
att han redan tidigt var på väg mot ett slags
nyantik:
”Ensam i det svenska 80-talet har Levertin
tagit intryck av den hegel-heineska novantik,
som utgjorde ett av grundelementen i Georg
Brändes’ förkunnelse, och som i tidens danska
litteratur satt spår hos både Drachmann och
Gjellerup, medan den i Sverige dyker upp på
allvar först under 90-talet.”
Levertins förhållande till antiken vore
kanske värd sin egen studie, även om det nog
redan nu kan sägas, att han aldrig i sina
uttalanden om antikens diktare — inte ens i
Lucretiusessayen — nådde fram till verklig
kongenialitet.
Vidare skall i detta sammanhang nämnas,
att Ahlenius använt och och citerar Levertins
brev till Axel Hamberg, Tor Hedberg, Georg
Brändes med flera, och att han ur
korrespondensen med den senare kunnat plocka fram en
så förtjusande passage som Levertins analys
av sitt förhållande till rokokon efter en artikel
av Brändes, där denne hävdat, att Levertin
visserligen var en fin kännare av den svenska
rokokon men icke studerat den i Frankrike.
Levertin svarar:
”Jag ha^ en tre, fyra år av mitt liv så gott
som uteslutande studerat rococon, och jag
vågar säga, att det finns ej en brevsamling,
memoar eller roman från tiden, utgiven i
Frankrike, som jag ej åtminstone tagit
flyktigare kännedom om. Om jag själv sedan ej
skrivit mycket om franska rococon, beror det
på, att det synts mig onödigt. En nordbo skall
alltid göra det sämre än en fransman, och det
är värdefullare att belysa sitt eget lands
kul-tur(!). Men jag försäkrar, att jag studerat,
min rococo vid källorna, och jag skulle när
som helst kunna skriva den franska rococons
konst- och litteraturhistoria. Det är bara lusten
som fattas. A quoi bon? Och man ledsnar
med tiden också på rococon själv. Jag är glad
att åter nu leva min mesta tid i Dantes
sällskap.”
Brevet är skrivet 1901 och undertecknat
”en f. d. rococoentusiast”.
Slutligen skall nämnas, att Ahlenius med
flitig hand ur glömskan dragit fram åtskilliga
artiklar och studier, som ej införts i den
ur flera synpunkter otillfredsställande
upplagan ”Samlade skrifter”. Anmälaren
erkänner gärna, att han icke förut känt den tydligen
mycket givande studien över Gustaf Lundberg
av 1902, ur vilken Ahlenius meddelar mycket
intressanta citat.
3.
En av de centrala teserna i Ahlenius bok
är att Levertin icke var estet — som kritiker.
Författaren bevisar grundligt och intressant,
att Levertin också intresserade sig för
böckernas moraliska problemställningal’ och
tendenser, och att han gång på gång tagit avstånd
från den rena Fart pour l’art-teorien; avsikten
är här tydligen att skapa ett motstycke till
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
