Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: André Breton, surrealist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
ANDRÉ BRETON,
SURREALIST
1.
Liksom så många andra bemärkta franska
författare har André Breton från början varit
läkare. Han var tidigt intresserad av psykets
funktion och dess rubbningar; han studerade
Freud och ställdes inför det omedvetnas
mysterium, det okända där nycklarna till
så många gåtfulla företeelser tycktes vara
gömda. Han var samtidigt en man med djup
böjelse för poesi och hans psykologiska
intresse kom att förenas med hans poetiska
instinkt: drömmen, det omedvetna, den i
mörker väntande inre världen blev för honom
den sanna poesiens hemvist. Men Breton satte
sig inte utan vidare ner att skriva vers. Hans
ungdom inföll samtidigt med världskriget;
granaterna sköt hål även i den litterära
kulturen, och för honom som så många andra
inställde sig tvivel på all diktnings mening
och uppgift. Han tjänstgjorde på ett
krigs-lasarett i Nantes 1916 och där träffade han
en sårad ung soldat vid namn Jacques Vaché.
Det var en underlig, excentrisk människa med
sinne för makaber humor: en blandning
av groteska effekter och bottenlös melankoli.
Vaché levde sin poesi; han föraktade att
skriva. Han sökte de våldsamma
motsättningarna, det oväntade, det paradoxala. En
tid skyfflade han kol vid Loires stränder om
dagarna och uppträdde i aftondräkt eller
falsk officersuniform på eleganta lokaler om
kvällarna; han experimenterade med opium
och förmådde två av sina vänner att öka
dosisen så det kostade dem livet. Det var
hans sätt att besegra verkligheten. Fullt
konsekvent begick han kort därefter självmord,
efterlämnande ett efemärt rykte som en de
yttersta dagarnas Rimbaud samt en av Breton
utgiven volym ”Lettres de guerre”
Vachés inflytande kan tydligt spåras hos
Breton. Han övertog åtskilligt av Vachés
poetiska dynamitardattityd gentemot verkligheten.
Vaché räknas med rätta som en av de första
dadaisterna. Dadaismen torpederade allt
mellan himmel och jord, den var det stora tvivlet
på absolut allting. Med mystiska miner och
våldsamma åtbörder utförde dadaisterna sin
kulturella dödgrävargärning; sannolikt bidrog
de på sitt sätt till renhållningen efter krigets
stora slaktdagar. Breton skrev vid denna tid
sina ofta citerade satser: ”Vad är det sköna?
Vad är det fula? Vad är det stora, det starka,
det svaga? Vad är Carpentier, Renan, Foch?
Vet inte. Vad är jag själv? Vet inte, vet inte,
vet inte.” Det är det ytterliga tvivlet på själva
verklighetens realitet och sinnenas
vittnesbörd, på alla definitioner och klassificeringar.
Allting är kanske något annat än vi tror;
ur den förnimmelsen är det som den
surrea
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
