Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: André Breton, surrealist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRÉ BRETON, SURREALIST
listiska mystiken sedan växer fram. ”Det är
oförlåtligt att en människa efterlämnar något
spår av sin vandring på jorden”, lyder ett
av Bretons dadaistiska uttalanden, föga
uppmuntrande för aspiranter på kulturell och
litterär odödlighet. Och vidare: ”Det är ett
groteskt misstag när folk inbillar sig att
språket blivit till för att underlätta deras
inbördes relationer.” Breton skulle dock snart
komma till delvis andra resultat, bland annat
en nästan religiös tro på det omedvetet
und-fångna ordet.
2.
Breton fortsatte sina äventyr i det
undermedvetna och de kom oväntat att ge poetiska
resultat. Hur det gick till har han beskrivit
i en uppsats, som återfinnes i hans bok ”Les
pas perdus”. Är 1919, under en tid av
ensamhet och sömnlöshet, började han lägga märke
till ett fenomen som starkt fångade hans
intresse: mer eller mindre fullgångna
sentenser av egendomlig, frappant karaktär dök
upp i hans medvetande, utan märkbart
sammanhang med vad han upplevt eller tänkt.
De liksom ”knackade på fönstret” och han
släppte in dem: han blev sitt omedvetnas
stenograf. Detta anknöt osökt till hans
erfarenheter under kriget, då han praktiserat de
psykoanalytiska metoderna på sina patienter
och i syfte att befria dem från neuroser och
tvångsföreställningar förmått dem att bikta
sig i långa monologer utan intellektuell
kontroll. Nu begick han själv denna bikt med
pennan i hand och eftersom han var poet
kom han naturligt nog på idén att betrakta
det skrivna som poetiskt material. Han
meddelade sig med Philippe Soupault och
tillsammans började de ett experiment med
automatisk diktning. Redan efter första dagen
kunde de läsa upp ett femtiotal sidor på detta
sätt producerad text för varandra. De fann
däri en rikedom på emotioner och sällsamma
bilder, till dels sådana som de under vanliga
Foto: Man Ray
ANDRÉ BRETON
förhållanden aldrig skulle ha kunnat
åstadkomma. Det var surrealismens födelse. Ett
urval av texten utkom i bokform med titeln
”Les champs magnétiques”.
Nu förestod en litterär rekonsolidering.
Breton vände sig mot dadaismen; den blev i
längden för negativ, omöjlig att förena med
någon som helst skapande verksamhet. ”Under
de senaste åren har jag kunnat konstatera de
missgärningar som en viss sorts intellektuell
nihilism förorsakat”, skriver han 1924 och
på annat ställe: ”Numera vet man att poesien
leder någonstans.” Samma år är han färdig
med sitt ”Manifeste du surréalisme”, där den
nya rörelsens ideologi redan i det väsentliga
är utarbetad. Trots den teoretiska
förklädnaden är det omisskännligt fråga om en häftig
våg av romantiska önskningar som slår upp
mot verklighetens gränsklippor: ungdomligt
hejdlösa drömmar om det utomordentliga
och underbara, om en hittills okänd andens
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
