Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stellan Arvidson: Anna Lenah Elgström - Anmälda böcker - Anna Lenah Elgström, Noveller i urval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA LENAH ELGSTRÖM
Anna Lenah Elgström: Noveller i urval. Bonniers. 6:50.
Recenserad av STELLAN ARVIDSON
Det oroliga och nervösa draget i Anna
Lenah Elgströms berättelser, som i en och
annan av de tidigaste novellerna gjorde
hennes stil onjutbar och lätt kunde förväxlas med
vårdslöshet och bristande stilkänsla, är
alldeles säkert hennes största konstnärliga
tillgång. I den intensiva novellen ”Det sjungande
barnet” berättar hon om den grymme
Fran-cesco Morosini, turkarnas besegrare och
Venedigs skräck, att hans själ mitt i tumulten och
orgierna alltid var medveten om ”den
tystnadens och stormens vidd, som i oändlig ofrid
och undran hägrade kring dess djup”. Det är
så med nästan alla Anna Lenah Elgströms
gestalter. Själva rymden kring dem är fylld
med oro. De har ingen plats, dit de kan dra
sig tillbaka för vija och ro. Ensamheten är
fylld av manande eller anklagande röster,
likaså havet, slätterna, skogen, luften. Det
finns ingen frid i hennes noveller. Livet,
sådant hon skildrar det för oss, är
högspänning. Strängarna, livets egna, är i hennes
värld alltid spända till bristningsgränsen. Sin
egenartade klang får de i själva
bristnings-ögonblicket. Det är, som om en människas liv
från första början varit inriktat just på detta
ögonblick. Och ändå är detta ögonblick det
meningslösaste av allt; den spröda klangen
av en bristande sträng har ingen betydelse i
världssammanhanget, den finner ingen
gen
klang i en rymd, där orons vindar, evigt
förnyade, drar fram. Vad dessa människor
ångestfullt letar efter eller söker hålla fast
vid, är ett mål, en uppgift, större än de själva.
Deras väg för ofta ut mot det tomma intet,
men utan denna hopplösa strävan skulle
tillvaron vara småskuren och lumpen. Det
sämsta, författarinnan kan säga om en
människa, är, att- hon hör till dem som nöjer sig
med att blott vara till.
Det är inte så litet av kristen idealism i
denna livsuppfattning. Knappast är det väl en
ren tillfällighet, att Anna Lenah Elgström i
spetsen för sina till femtioårsdagen utkomna
”Noveller i urval” placerat den lilla
programnovellen ”Två av röda korset”. Den skildrar,
hur en skotsk missionsläkare och en
röda-korssyster stupar på sin post under
boxar-upproret i Kina. De vägrar att fly undan de
rasande bödlarna medan tid ännu är, de vill
dö för Kristus. Författarinnan har med avsikt
valt två representanter för ”den grymmaste
av alla kristendomens avarter, den dystra
läran, som ett dystert fjällfolk hittat på om
ett i tidernas morgon gjort nådeurval bland
Kristi tjänare” — hon har valt dem, för att
deras motiv skulle framstå kemiskt fritt från
varje tanke på lön. Hon söker inte förklara
deras offerhandling, den är meningslös och
ändamålslös: tingens rullande hjul går vidare.
4. - B. L. M. 2.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
