Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stellan Arvidson: Anna Lenah Elgström - Anmälda böcker - Anna Lenah Elgström, Noveller i urval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STELLAN ARVIDSON
ANNA LENAH ELGSTRÖM
som om ingenting hänt. Den är ett uttryck för
”det höga vanvett, som då och då för en
människa eller en generation utom sig själv och
river sönder den hinna, vilken det tillfälliga
jaget bildar omkring den gemensamma själen,
som varar — upphovet till all trofasthet och
alla stora gärningar och beståndande verk, det
femte och största av elementerna — Andens”.
Det är en konfessionslös tro inte på livets
mening men på dess storhet, som Anna Lenah
Elgström här gör sig till tolk för, och den
präglar hela hennes människoskildring i
fortsättningen, ty även om den metafysiska
inriktningen försvinner, så förblir
människovärderingen densamma.
Den är oresonlig och absolut. Men den är
inte hård. Författarinnan har i urvalet
medtagit en liten skiss, som knappast är en
berättelse, snarare en predikan. Den heter ”Hennes
lära” och handlar om en djupt
desillusionerad och ensam gammal kvinna, som trots
sin bittra uppfattning av människorna lärt
sig att se med förståelse på deras handlingar.
Människorna är opålitliga, fåfänga, löjliga,
oförmögna att se något annat än sin egen lilla
fördel. Men då man frestas att hata och
förakta dem, bör man komma ihåg, att man själv
är människa med samma lidelser och
svagheter. Och när man nått denna insikt, skall
man få upp blicken för det stora, som trots
allt ligger på bottnen av varje än så litet och
futtigt, fåfängt och självupptaget liv: ansvar
och bävan inför döden och den långa, branta
väg som vi alla måste gå dit. Innebörden
av denna visdom, som inte är humor utan
i Anna Lenah Elgströms utformning snarare
extas, är gammal och enkel: att vara
överseende mot människorna och skoningslös mot
sig själv.
Anna Lenah Elgström går som
människo-skildrare en helt annan väg än åttiotalisterna,
om vilka hon för övrigt i många avseenden
påminner: medan de hänsynslöst sökte blotta
ruttenheten bakom den fagra ytan, söker hon
efter den mänskliga heroismen bakom den
fula och intetsägande fasad, som de flesta
människors liv är dolt bakom. Hennes
medkänsla hjälper henne, men också ett rikt mått
av social insikt. Hon vet, att yttre
förhållanden kunnat pressa ned en människa i smuts
och dy. ”Så mycket större alla människor äro
än de liv de fått leva!” tänker den gamle
drömmaren och mystikern doktor Visinger i
novellen ”Fru Perssons pärlor”, medan han
sitter och iakttar de ytliga societetsdamerna
omkring sig och ser den längtan, som en
tillfällig stämning framkallat i deras blickar.
Anna Lenah Elgströms förståelse är på denna
punkt omutlig och partilös. Med förkärlek
har hon valt sina motiv från den franska
revolutionen, men det är inte segrarna utan
den dödsdömda aristokratiska världen, som
främst skänkt henne motiven, trots att hennes
politiska sympatier väl varit hos
revolutionä
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
