Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karin Michaëlis: Strindberg och hans andra äktenskap - Anmälda böcker - Frida Strindberg, Strindberg och hans andra hustru. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERG OCH HANS
ANDRA ÄKTENSKAP
Frida Strindberg: Strindberg och hans andra hustru. II. Äktenskapet.
Bonniers. 10:—.
Recenserad av KARIN MIC H A É LIS
Rolig och intagande har hon säkert varit,
den lilla Frida Uhl, som år 1893 så
fullständigt förvred huvudet på Strindberg, att de
redan i maj samma år blevo förklarade för
äkta makar.
Frida är tjugutre år yngre än Strindberg,
en ansenlig åldersskillnad, men den har säkert
inte haft någon större betydelse för de två.
Hade han varit aldrig så ung och hon en av
Vår Herres liljerenaste änglar, så hade det
gått galet i alla fall. Den kvinna är knappast
född, som — i längden — skulle kunnat leva
tillsammans med Strindberg utan att det
slutade med mord, självmord eller något
liknande. Skilsmässa måste sägas vara den
naturligaste utgången. Frida och August voro gifta
med varandra i mindre än två år, och under
den tiden ha de säkert inte tillbringat tolv
månader tillsammans.
Det har skrivits så många och så goda
böcker om äktenskapet, och inte en enda av
dem har lyckats förändra institutionen eller
människorna, och likväl äro vi alltjämt lika
glupska på böcker som pejla de stora djupen
i människosjälarna, och det gör sannerligen
denna.
Frida Strindberg säges ha sysslat med
litteratur i hela sitt liv. Hon har visst bland
annat bedrivit mycken journalistik, men jag
har inte läst något av henne. Av böckerna om
Strindberg att döma kunde och borde hon ha
nått fram i främsta linjen som författarinna.
Äro hennes uppteckningar pålitliga? Är
hon i verkligheten sådan som hon skildrar
sig själv? Eller rättare: var hon dåförtiden,
under den korta samvaron med Strindberg,
den som hon berättar om? Efter all
sannolikhet stämmer bilden någorlunda. Jag är till
och med benägen att tro att hon har hållit sig
så nära till sanningen som det är oss små
lögnaktiga människor möjligt, när vi försöka
skildra oss själva i förhållandet till andra.
Brevens äkthet är ju obestridlig, hennes få
och hans många. Hon har väl inte tagit med
allt, men det skulle ju också ha varit för
mycket begärt. Det hon ger är tillräckligt och
utgör väl det vackraste mänskliga dokument
som finnes om geniet Strindberg.
På första bandets omslag ser man ett mörkt,
litet buttert, knubbigt, ganska nätt och
särdeles tidspräglat flickansikte från nittiotalet.
På andra bandets omslag finnes ett porträtt
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
