Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN HESSE
föredrag och essayer, och de ha mycket olika
värde. Hennes många beundrare glädja sig
förmodligen mest åt det föredrag, där hon
berättar om hur hennes berömda roman ”Das
Wunschkind” kom till. Man blir inte förvånad
över att se denna högt begåvade, reflekterande
och fördjupade dam syssla med att utreda och
förklara hennes egen dikts genesis. Även en
uppsats om Irene Forbes-Mosse och en annan
om Ricarda Huch finner man i hennes bok.
Trots alla sina förtjänster skulle emellertid
den lilla boken vara en ren
tillfällighets-publikation, om inte en av dess essayer höjde
sig högt över alla de andra: det är uppsatsen
om ”Goethe und die Frau”. Denna essay står
intellektuellt och mänskligt högre än nästan
allt som skrevs och pratades under
”Goethe-året” 1932. Det är för dess skull som boken
här omnämnes och rekommenderas.
3.
Bland de unga och nästan okända diktarna
måste framför andra nämnas Joseph
Mühl-berger och hans roman ”Die Knaben und der
Fluss”. Han är sudet-tysk, tydligen bondeson,
och hans lilla vackra roman berättar om två
pojkars vänskapshistoria. Berättelsen börjar
som idyll och slutar i dödens skugga, den
rymmer ingenting av vikt och aktualitet, den
kan jämföras med Carossas ”Kindheit”, dess
atmosfär är tidlös, evigt giltig. Den unge
diktaren erövrar vår sympati milt och stilla
genom sitt språks charm och naturlighet och
sin åskådliga skildrings lugna kraft, han blir
oss kär genom den ädla och säkra tonföringen,
sina klara och kärleksfullt tecknade bilder.
Till den yngsta rikstyska diktens
programpunkter hör ”die Bodenständigkeit”; man
önskar och propagerar romaner, där det icke
berättas om individuella öden utan om folkets
och landets liv eller åtminstone om det
arbetande folkets liv och seder, särskilt
böndernas. Man åstadkommer naturligtvis
ingen
ting genom sådana programmatiska tal, som
bara uppmuntra de oäkta, merkantilt inställda
litteraterna, konjunkturdiktarna. Många av de
på detta sätt propagerade verken och
diktarna äro i själva verket av låg kvalitet och
komma snabbt att försvinna. Däremot kan
naturligtvis nu landskap, folk och hemkänsla
nå till uttryck hos en och annan enkel, folklig
berättare; det vore onaturligt annars. Jag har
läst två romaner om det nordtyska sjö- och
fiskelivet: Waldemar Augustinys ”Fischer von
Jarsholm” (W. G. Korn, Breslau) och Günther
Weisenborns ”Mädchen von Fanö” (Gust.
Kie-penheuer). Augustiny skildrar gediget och
rejält men något vidlyftigt, Weisenborn är
flottare, käckare och originellare. En stor
naturalistisk roman från tyska Polen från
tiden före kriget är ”Das Blut der Lysa Gora”
av Arnold Krieger (Rowohlts förlag), en god
prestation men ingenting av verklig klass.
Betydligt värdefullare är ”Riesenspielzeug” av
Emil Strauss, den sydtyske diktaren, som jag
räknar som en av den moderna tyska prosans
största begåvningar; han hade tegat i många
år och levat hela sitt liv fjärran och oberoende
av moder och succéer, långt borta från
städerna; för många år sedan blevo hans böcker
”Freund Hein” och ”Kreuzungen” stora
framgångar. Nu har äntligen en ny bok av honom
kommit, resultatet av ett halvt livs arbete, en
roman på nästan tusen sidor. Egentligen skulle
en sådan roman passa mycket bra ihop med
det officiella litteraturprogrammet och snabbt
få en stor publik, men helt passar den ändå
inte i smaken: den handlar visserligen om
landet, bönder, hö och säd, och den skildrar
ett tyskt landskap och ett stycke tyskt liv nere
i sydvästra hörnet av riket med stor och äkta
kärlek och en överlägsen språkkonst — men i
själva verket handlar boken inte alls om
bönder och folket utan om unga idealister och
individualister, den är alldeles för
aristokratisk, också alldeles för djupsinnig för att
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
