Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa (I) - Anmälda böcker - Albert Halper, The Foundry - Archie Binns, Lightship - James G. Cozzens, Castaway - William March, Come in at the Door - Thornton Wilder, Heaven’s My Destination - Carl Van Doren, Modern American Prose
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
WILLIAM MARCH
kraften av sin vilja, och när han ger efter för
henne föraktar han henne sedan för det. Han
blir kall inför henne, han ser bara den hårda,
egoistiska viljan i hennes kärlek. Det är heller
inte första gången han möter tvånget, de
fanatiska anspråken på äganderätt i kvinnors
tillgivenhet. Han återvänder en dag till
barndomshemmet för att begrava sin fader och
där möter honom Mitty; hon har levt med
fadern och fått en hel flock barn med honom,
varför ingen präst vill förrätta jordfästningen.
Minnena från barndomen vaknar, han vill inte
stanna i huset över natten, inte bli föremål
för Mittys omsorger; han vandrar därifrån i
blåsten. ”En känsla av förtvivlan, oresonlig
och djup, kom över honom: en aning om den
kalla grymhet som ligger inunder allting och
som ska överleva allt levande. Dessa
förnimmelser kom till honom obestämdare än tankar,
djupare än tankar och förnuft, med den
överväldigande sorgen hos musik.”
Det är bokens slutackord. Undertonerna är
viktigare än själva händelseförloppet. William
March har väl strävat efter att skapa en
käns
lornas symfoni där extas och melankoli
övergår i varandra, men också att visa hur
känslorna förskjutes men bibehåller namnet och
det yttre skenet. Människan är en
begravningsplats för så många outhärdliga minnen som
ständigt spökar ehuru hennes förnuft förnekar
det; spökrädslan förleder henne att ständigt
vika undan och gå omkring, gå utanför sig
själv och sålunda aldrig möta sin egen
djupaste verklighet. ”The Wisperer” (som
uppträder i boken och är en Okänd eller kanske
en röst inom människan) kommer och viskar
sina bisarra, sorgsna sagor i ens öron, men
man vet inte att de handlar om ens egna
hemligheter. En liten prinsessa som ingenting
visste om döden — berättar ”The Wisperer” —
lade sitt huvud på stupstocken med ett älskligt
leende som dröjde kvar även sedan bilan
avskilt det från kroppen. William Marchs bok
ger, i annan tillämpning, uttryck åt samma
sorgsna misantropi som hans krigsbok
”Com-pany K”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
