Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRÉ MAUR01S
alltid ett farligt spel att släppa lös
vilddjurs-instinkterna hos människorna. I och med
stilleståndet börjar kampen mellan lagen och
Conan. Ett ögonblick verkar det som om
Conan vore besegrad. Han har ställts till åtal
inför krigsrätt för att han kastat sin rumänske
husvärd utför trappan. Men ett sista anfall
av den röda armén återskänker honom
livs-berättigande. Den anklagade blir ånyo
fältherre och vinner ett slag. Så frikännes han
och återvänder hem till sitt land ... Femton
år senare återfinner man honom i Bretagne
såsom en frodig och maklig butiksägare, som
glömt att han en gång varit kapten Conan.
Det är ett bra ämne och boken är
välskriven. Men jag föredrar likväl ”Le sel sur
la plaie”.
*
”Le Bateau-Refuge” av Robert Francis, som
belönats med Prix Fémina, är en lång,
intagande roman, men det är så gott som
omöjligt att återge dess innehåll. Allt försiggår i en
atmosfär av töcken och saga, där man känner
fläktar av Dickens och av Proust. Men i detta
töcken anar man gestalter och episoder, som
äro intressanta och poetiska.
I samband med denna bok har det
utspunnit sig en livlig diskussion om
sago-romaner. Somliga kritici förfäkta att detta är
en ny genre (kritikerna älska att tala om
”litterära genrer”, emedan det underlättar
deras uppgift); andra säga att det verkliga
sagospelet är livet självt och att Tolstoj odlat
denna art i högre grad än Alain Fournier.
Inom den litterära republiken svallade
känslorna högt en tid, men numera ha dessa
diskussioner avtagit betydligt i kraft.
Vidare kan antecknas att den korta
novellen, som förläggarna hade bannlyst, nu har
återuppstått. Paul Morand kommer att hos
La Nouvelle Revue Frangaise leda utgivandet
av en samling noveller och berättelser. Första
bandet är ”Journal d’un homme trompé” av
Drieu La Rochelle. Jag har ofta framhållit att
jag älskar Drieus nonchalans, hans sobra stil
och den brutala uppriktigheten i hans livssyn.
Dessa noveller äro icke välskrivna i samma
bemärkelse som Mérimées, men jag tycker om
deras stilla cynism.
#
Outgivna brev av Balzac skulle vara ett
litterärt evenemang även om dessa brev vore
likgiltiga eller medelmåttiga. Men tiu
föreligger en gripande och betydande samling
icke blott i fråga om kvaliteten i Balzacs egna
brev utan även i de svarsbrev han erhöll från
den kvinnliga adressaten, madame Zulma
Carraud.1
Madame Carraud var gift med en
artilleriofficer. Hon var god vän men ej älskarinna
till Balzac under hela dennes liv. Det var hos
familjen Carraud i Saint-Cyr som Balzac fick
höra de berättelser, vilka sedermera gåvo
stoffet till ”Colonel Chabert” och ”Le médecin
de campagne”; det var även hos dem i
Angoulème han fann den miljö och åtskilliga
av de personer han tecknat i ”Les illusions
perdues”, och det var slutligen hos dem han
skrev ”Louis Lambert” och — på en enda
natt — ”La Grenadière”.
Vilken klar bild av denna vänskap får man
icke, när man läser dessa brev! Zulma Carraud
var först god vän till Balzacs syster, Laure.
Madame Carraud var en liten kvinna utan
nämnvärd skönhet, snarare ganska ful, men
intelligent och känslig. Älskade hon månne
överste Carraud? Ja, så som man älskar efter
många års äktenskap, och hon beskriver på
ett betagande sätt vanans tjusning. Hon var
1 Honoré de Balzac: ”Correspondance inédite avec
Madame Zulma Carraud”. Librairie Armand Colin.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 22:41:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-3/0058.html
