Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Redaktionellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 en redaktionell ingress till förra numret
kunde vi meddela, att tidskriften som dansk
korrespondent engagerat Berlingske Tidendes
litteraturanmälare Henning Kehler samt att
dennes första artikel skulle införas i detta
nummer. Artikeln i fråga befinner sig också
hos redaktionen, men tyvärr blev det av rent
tekniska skäl omöjligt att införa den nu. Den
kommer i stället i nästa nummer. Vi omtalade
samtidigt, att Hugh Walpole sett sig
förhindrad att upprätthålla en regelbunden
korrespondens från England till magasinet samt
att vi inlett underhandlingar för att skaffa
honom en efterträdare. Vi kunna nu lämna
den glädjande underrättelsen, att dessa
underhandlingar lett till önskat resultat i och med
att mr Peter Quennell åtagit sig att med
jämna mellanrum ge våra läsare en
översikt över de viktigare tilldragelserna på den
engelska bokmarknaden. Mr Quennell är icke
i samma mån som mr Walpole en
internationellt ryktbar skribent, men i England åtnjuter
han anseende som en av de ledande kritiska
intelligenserna. De som följa med
veckotid-skriften The New Statesman — säkerligen ett
av världens förnämsta politiskt och kulturellt
opinionsbildande organ — böra redan vara
förtrogna med mr Quennells insatser i engelsk
bokkritik. Han skriver där var eller varannan
vecka en samlingsrecension av huvudsakligen
skönlitterära prosaböcker, och det var den
höga kvaliteten hos dessa artiklar, som gav
redaktionen impulsen att vända sig till honom,
när engagemangsfrågan blev aktuell. Engelsk
bokkritik har under de senaste åren varit
utsatt för skarpa angrepp icke minst från
amerikanskt håll, och det är ingen tvekan om
att den i stor utsträckning förflackats och
kommersialiserats. De stora dags- och
veckotidningarna ha även på detta område sökt
smickra sig in hos den breda publiken.
Bokkritiken har flerstädes nedsjunkit till flott och
verkningsfull journalistik, som genom
emfatiska omdömen i den ena eller andra
riktningen söker sätta icke de eminent boksynta
utan de läsande massorna i rörelse. Hur ofta
har man icke av recensioner och
recensions-utdrag ur annonser i engelska tidningar fått
besked om en ny stor författares genombrott
eller om en ny bok, som ”alla måste läsa”,
och hur ofta har man icke därigenom letts
raka vägen till en besvikelse. Peter Quennell
— liksom The New Statesmans kritikerstab i
sin helhet — hör till dem, som sökt hålla den
kritiska standarden uppe. Han är kanske vad
som på engelska kallas en ”high-brow”, men
han är minst av allt något litterärt modelejon.
Tvärtom tro vi oss kunna försäkra, att han
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
