Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Mitt bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
ziansk komedi” och ”Italienska brev”, och
från och med denna tidpunkt har jag mottagit
varenda skrift han givit ut. Det är en stor och
mycket fin samling. Där finns
korrekturexemplar, bland andra av ”Erotikon”, med
ändringar och omarbetningar-, som kunna ha sitt
intresse. En hel rad av hans tidigare böcker —
bland andra ”Reseboken”, ”Greven av
Ant-werpen”, ”Bianca Capello”, ”Thanatos” —
äger jag i originalmanuskripten, vilka jag
bundit in i ett par ståtliga pergamentsvolymer.
När hans blick någon gång snuddat vid dem
på mina hyllor, har han lett ett medlidsamt
löje, ty han är mycket litet fallen för
kuriositeter och filologi, och han har ofta skämtat
med mig över den pedantiska fullständighet,
varmed jag samlat in alla olika upplagor av
hans böcker. Själv tycker jag det är både
lustigt och intressant att vid sidan av det
lilla förtjusande mästerverket ”En gammal
historia” ställa upp ”Familjgåfvan”, tryckt i
Kristianstad 1819, ty ur denna gamla bok har
Hallström hämtat inspiration till det
mytologiska lustspelet på Ulrikadagen. När
Hallström gav mig särtrycket ur Svenska
akademiens handlingar av sin utomordentliga
minnesteckning över Talis Qualis, kallade han
mig i dedikationen för Bibliofilie Doktor och
anmärkte uttryckligen: ”Upplaga 50 ex.!”
Föreställningen att en bok skulle ha större
värde därför att den är sällsynt är honom
alldeles främmande. Han gav mig den 6 mars
1908 en liten monografi över Velazquez, som
förlagts av Lindstedts Universitetsbokhandel,
den gången inrymd i hörnbutiken mittemot
domkyrkan, där Carl-Werner Lindströms
boklåda nu är belägen. Kritiken hade varit rätt
onådig, och boken räknades inte till de riktiga
dyrgriparna. På försättsbladet skrev
emellertid Hallström följande rader:
”Till bibliojil. dr. Fr. Böök.
Bryt in en kuslig natt
i Lindstedts hörnbutik,
bränn restupplagan upp —
gå sedan in i husen
runt om mordängelns färd,
och boken blir unik
och värd så där en hundra tusen!
Den blir från mig ändå
en mycket ringa gärd
i avbetalning på
den tack som du är värd.”
Vi hade under loppet av ett par veckor
försökt roa honom efter bästa förmåga med hjälp
av den fridfulla universitetsstadens begränsade
resurser, och jag måste säga, att jag finner
belöningen kunglig. Jag misstänker att
Velaz-quezmonografien med tiden kommer att bli
ganska sällsynt, fastän jag varken gjort mig
skyldig till inbrott eller mordbrand — och i
varje fall har mitt exemplar ett unikt värde.
Det skulle föra för långt att söka gå igenom
den avdelning, som innehåller den samtida
svenska litteraturen, ty den innefattar ungefär
trettio hyllmeter, och det saknas där knappast
något verk, som enligt min mening är av
bestående betydelse. Det efemära är däremot
bortrensat. Det är det urval, som varje
bokälskare måste göra efter sitt eget huvud, även
med risk att misstaga sig. Jag skall akta mig
för att gå in på detaljerna, men för att ge
någon föreställning om gränsdragningen kan
jag anföra, att jag inte ansett mig ha plats för
Henning Bergers omfångsrika produktion —
blott ett par enstaka volymer ha fått komma
med — medan jag omsorgsfullt tagit vara på
Hugo Gyllanders diktsamlingar. I hela denna
avdelning är det, som jag redan nämnt,
gott om dedikationsexemplar: Selma
Lagerlöf, Karlfeldt, Bo Bergman, Albert
Engström, Anders Österling, Sven Lidman,
Sigfrid Siwertz, och när man fattar begreppet
vitterhet vidsträcktare får man med Hans
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
