Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: De självansvariga — Europas borgare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SJÄLVANSVARIGA — EUROPAS BORGARE
kriget, blev det i Schweiz, Nederländerna,
Frankrike och England, som borgerligheten
först fick gestalt, bredd och myndighet.
Framför allt blevo England och N ederländerna de
borgerliga staterna par préférence. Än i dag
är detta fallet. Fastare än i dessa länder står
borgerligheten, socialt och ekonomiskt sett,
knappast någonstans. I England
sammanhänger detta dels därmed att den politiskt
länge ledande och alltjämt mycket
betydelsefulla aristokratien ända sedan
sjuttonhundratalet i mycket varit borgerlig till sin
åskådning och alltjämt förnyas ur borgerlighetens
högre skikt, samt vidare därmed att stora delar
av arbetarklassen verkligen tänka borgerligt,
det vill säga dela borgerlighetens ideal och
förneka klassreligionen. Detta tillstånd kräver
emellertid för sitt fortbestående ur både
ekonomisk och politisk synpunkt det brittiska
världsrikets upprätthållande. Borgerligheten i
England kan sålunda komma att falla i Indien,
exempelvis, och den brittiska konservatismen
— om den nu bör kallas konservatism och ej
hellre realism — är anpassningsduglig icke
.endast till nya politiska lägen utan även till
nya samhällsåskådningar. Därför är också
upprätthållandet av det brittiska riket ett
gemensamt livsintresse för all borgerlighet
i Europa. Däremot lär ingen kunna påstå att
den andliga revolutionen inom de yngre
skikten av den engelska borgerligheten ej skulle
vara en genomgripande verklighet. Därom
vittna i rikaste mått både litteraturen och all
praktisk iakttagelse. Ett labilare mentalt läge
än det som för närvarande råder inom den
engelska över- och medelklassens ungdom är
svårt att tänka sig. Men socialt, ekonomiskt
och politiskt står den engelska borgerligheten
fast rotad.
I Frankrike är det snarare tvärtom. Där har
borgerligheten ekonomiskt sett trängts starkt
tillbaka. Den politiska makten får den dela
både med den tungt vägande bondeklassen och
med industriarbetarna. Men dess borgerliga
åskådning är betydligt fastare än i England.
Ett franskt medelklasshem är den mest
konservativa andliga företeelse som numera står
att finna i Europa. Den franska
borgerlighetens livskraft är det heller intet fel med.
Den drömmer icke om att uppge den
samhällsställning den med heder fyllt under
århundraden. Ekonomisk soliditet och självansvar
äro i Frankrike mera levande ideal än någon
annanstans. De delas även av den franska
bondeklassen och förnekas endast med
läpparna av den franska arbetarklassen. Den
franska bourgeoisien må icke längre vara en
världsmakt, men den är en av de få fasta
punkterna i den europeiska tillvaron.
Detsamma gäller i om möjligt ännu högre grad
om borgarna i Genève och Zürich.
På andra sidan Rhen och Mosel, i
Tyskland, har däremot borgerligheten egentligen
redan gått under — åtminstone borgerligheten
i förkrigsbemärkelse. Genom inflationen
berövades den sina tillgångar och sattes i ett
otryggare läge än proletariatet. Den tyska
borgerligheten underkastade sig detta öde med
offerlammets tålamod. Man tänke sig
exempelvis, hur den franska bourgeoisien skulle
reagerat i ett motsvarande läge! Men däremot
har det tyska borgerskapet — eller de
folkgrupper som en gång bildade borgerligheten
i Tyskland — behållit sitt andliga primat.
Marxismen fick sin historiska chans men
gjorde intet av den. Den tyska krigs- och
efter-krigsgenerationen utbildade nya samhällsideal
och fick en ny tro. Denna är skild från
borgerlighetens självansvarspatos därigenom att den
även ger rum — och ett större rum — åt
solidariteten, men ännu mer åt disciplinen, det
vill säga solidariteten i aktion. Denna
sam-hällsmentalitet kan ej utan missbruk av ord
kallas borgerlig. Det är fråga om något helt
nytt, även om man väl kan klarlägga dess
källådror i det förflutna. Där finner man både
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
