Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cora Sandel: Alfred. Novell. Översättning av Karin Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED
ingen av dem — någon i ett annat land
kanske — någon i Amerika .. .
Till Amerika kommer han aldrig. Inte till
något främmande land. Och Astrid och
Hildur, Mia och Jonne, de skulle säga som de
där hemma: Du har så mycket annat att leva
för, du med ditt huvud. De skulle säga det
snällt och vänligt, för gammal vänskaps skull.
Inte bli sårade av att han, krymplingen, kunde
inbilla sig . . .
— Lillemor! Kom hit med dig!
Det är en av barnjungfrurna. Vad hon nu
förstår eller inte förstår, så vill hon ha
Lillemor bort ifrån honom. Det är kanske vänligt
menat, kanske det är allmosan som
krymplingen får och får livet igenom —
medlidandet.
— Kom ögonblickligen! Vi skall gå hem.
— Åttien, åttitvå, åttitre, här går så bra att
hoppa så, jag vill hoppa färdigt, åttisju,
åtti-åtta, åttinie, nitti...
Där är barnjungfrun, tar ungen i armen
och släpar henne med sig.
— Jag vill hoppa färdigt, protesterar
Lillemor och bromsar med benen allt vad hon
orkar. Hela tiden ser hon sig om, tittar på
Alfred. Lade han märke till henne .. .? Gjorde
det intryck på honom...? Att hon var så
snabb och lätt och uthållig?
Nej ... De borde inte få komma in, de som
hade maskineriet i full ordning. Det skulle
finnas någonstans, detta, palissader, som man
finge vara bakom. Med böckerna och vad man
nu kan ha, ett arbete, studier, blommor, djur,
musik, tavlor. Men bara för stympade. För
icke berusade. Så att man inte behövde få sitt
inre fullt av pilar, vart man vände sig.
Han reser sig och går. Han måste begagna
både armar och ben för att komma upp från
bänken och i gång. För varje steg är det
samma våldsamma energiutveckling på nytt.
Det knakar och brakar i skor och livrem, det
dröjer inte länge, förrän svetten bryter fram.
Alfred är som ångvälten, buller och brak och
styrka, men ingen fart.
Översättning av Karin Stolpe.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
