Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Henrik Törngren: Havelock Ellis — en studie i moralismens teknik - Anmälda böcker - Havelock Ellis, Sexuell psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR HENRIK TÖRNGREN
att han satte minst lika stort värde på
ensamheten som på saken. I hans skrifter finns en
underström av vilja till isolering, som tar ut
sin rätt likaväl när åtalet mot hans bok gav
honom en säkert inte helt ovälkommen social
bannstråle, som i dag, då han — i Goldbergs
välklingande omskrivning — ”i sin skapande
eklekticism föredrar skepticism framför
syn-kretism”. Denna hans skepticism kan dock
ses från minst två sidor. Låt oss först höra
den ena.
”Vad som främst kännetecknar honom, och
kännetecknar honom så, att det ger honom en
särställning i tiden, är hans outtömliga
rikedom på klart omdöme och sunt förnuft. Äter
och åter häpnar man över denna oförvillbara
tanke, detta lugna vägande och
uppskattande av högröstade moderiktningar och
överdrifter.”
Så skriver Ribbing i företalet till det ena
av de ny översatta \erken. Och så är det
faktiskt. Utmärkande för Ellis är verkligen att
han ogärna refererar någonting utan att
tillfoga en rikedom på omdömen. Beskriver han
någons åsikt, så trivs han sällan, förrän han
brådskande fått tillfoga sitt eget oförvillade,
lugna, klara omdöme — bestämt en smula
ängslig att någon läsare på vägen kunde
urspåra till andra slutsatser än hans egen.
Nu kan man visserligen svara: vi är alltid
subjektiva, det vore fåfäng möda att söka
vara objektiv, och därför är det ärligast att
inte söka dölja sin subjektiva mening. Det är
sant. Men om det är något Ellis gör, så är
det just detta: han vill dölja sin personliga
slags subjektivitet genom att låtsas som om
den vore högsta, lidelsefria
ovan-molnen-objektivitet. På så vis förlänas all tänkbar
pondus åt den privata åsikt, varmed han
klubbar av diskussionen. Han har alltid sista
ordet; sedan han yttrat sig är alla motsatser
enade, frågan existerar inte längre, och ingen
kan längre anföra någonting alls.
Man kan också till hans försvar invända:
i all populärvetenskap måste man efter andras
åsikter också framföra sin egen, eftersom den
okunniga och enfaldiga publiken vill veta vad
den skall anse. ”Ingen torde i vär tid vara
en bättre lärare och ledare på detta område
(sexuallivets) än Ellis”, skriver Ribbing och
får medhåll till höger och vänster, ända från
doktor Eeg-Olofsson till Erik Blomberg. Men
om det överhuvudtaget i så kallade
moralfrågor gäller att inga rättesnören kan vara
lika för alla — och det finns det väl i vår tid
knappast någon förnuftig människa som
bestrider, han må vara kristen eller hedning —.
så gäller det väl också i sexualmoraliska ting
att envar måste leva efter sitt eget samvete
och inte efter andras. Vart tar annars det
enda som kan göra anspråk på att kallas
moral vägen? Blir inte eljest alla värderingar
mekaniserade till tom fariseism, där det bara
kommer an på att hålla budorden och
ingenting mer? En bok med titeln ”Sexuell
psykologi”, där allt som yttras redan är försett med
färdiga värdeomdömen, måste ju både åsyfta
och medföra en allmän andlig likriktning, en
frälsning efter recept. Vilket är döden åt allt
personlighetsliv — kristet som primitivistiskt,
kollektivt som individuellt.
Nu svarar man: Min bäste herre, ni
predikar rena rama upplösningen —
kultur-bolsjevism, värdenihilism, Ragnarök. Nej,
tvärtom: ingen förnekar att det finns värden;
men värdena är olika för olika människor.
Värdenihilism är det däremot att taxera
människor efter i vad mån de rättat sin livsföring
efter sin ”lärare och ledare”, han må heta
Hitler eller Havelock Ellis.
Detta vet Ellis själv, teoretiskt; han
formulerar det själv så här: ”Det är ett misstag att
alltför tidigt överföra ett ideal, det må vara
aldrig så förträffligt, till en allmängiltig,
lag-stadgad form.” Men han glömmer sig
alltsom-oftast, och han är själv i sina böcker den
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
