Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Henrik Törngren: Havelock Ellis — en studie i moralismens teknik - Anmälda böcker - Havelock Ellis, Sexuell psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR HENRIK TÖRNGREN
penhauer eller Nietzsche vädra okunnighet
eller förljugen skurkaktighet. utan han önskar
exkulpera. frikänna, finna neurotiska orsaker
i stället för medvetna.
Vad Federn kallar neurotisk stil är något
som i hög grad utmärker Havelock Ellis. Det
är inte för ro skull, som denne själv i sitt
arbete över "Englands store män” beskriver
skyggheten som ett nationaldrag, varav många
framstående engelsmän lidit, och jämför den
med stamning eller lindrig tvångstankesjuka.
Bara ur ”Sexuell psykologi” kan man
nämligen hopa exempel på exempel som visar att
det verkligen är fråga om en sorts psykisk
stamning eller en rikedom på förebyggande
försiktighetsmått som livligt påminner om
tvångsneurotikerns:
”Detta faktum talar, även om en hel del
mildrande inflytanden måste tagas i
betraktande, för det förhållandet att . . .
Det förefaller dock nödvändigt att iakttaga
en viss försiktighet i fråga om att . . .
Man måste taga hänsyn till åtskilligt mer
än vad som erbjuder sig vid ett flyktigt
betraktande av frågan . . .
Ur en annan synpunkt har N. N. framhållit,
att han inte kände till några detaljerade
iakttagelser, som styrkte tillvaron av . . .
Om vi frångå denna enkla och elementära
uppdelning, påträffa vi ett oändligt stort antal
individuella variationer, som dock icke utan
stora svårigheter låta sig sammanföras i
bestämda grupper . . .
Det förefaller kanske vanskligt att påstå,
att . . . Detta är en schematisk syn på saken,
som knappast kan anses vara en uttömmande
förklaring till förhållandena. Men om vi
bortse från . . .. förefaller det. som om vi
skulle vara berättigade att betrakta ... —
eller för att uttrycka saken fullt korrekt, . . .
Problemet är således i allra högsta grad
sammansatt. När vi samla sådana knappa,
absolut pålitliga fakta, som vi för närvarande
ha tillgång till, märka vi. att även om de i
stort sett överensstämma med de resultat, som
ett föga omfattande bevismaterial skulle kunna
leda oss till att godtaga, står deras exakta
betydelse för närvarande icke fullt klar för
oss. Det förefaller i stort sett, som om . ..”
Ellis har som synes ett starkt behov av att
på förhand vara garderad mot alla tänkbara
risker för angrepp, och han förstår verkligen
konsten att hålla olika vrår i sin retoriks lya
tillreds, för den händelse han skulle behöva
företa en hastig reträtt. Bland hans mest
positiva och därmed mest vågade formuleringar
är denna:
”Vi kunna också märka, att situationen
utan tvivel är gynnsam för utvecklandet
av . ..”
men den får också omedelbar konsolidering
av närmare en halv sida förbehåll:
”Det är absolut nödvändigt att ha blicken
öppen för dessa möjligheter och att vara redo
att utan fruktan tränga sädana fall närmare
in på livet, ty psykologiens stigar i själslivet
kunna icke följas utan en god portion
djärvhet. Men det är icke nödvändigt att draga
allmänna slutsatser från ett fall eller ens från
flera fall. Och det är synnerligen ödesdigert
för alla sunda slutsatser att utgå från en
förutfattad åsikt och sedan försöka anpassa
varje fall efter den." (Etc., etc.)
Men det finns fler genvägar till
vördnadsbjudande vetenskaplighet. Kanske den
populäraste (som vi till vår förnöjelse får
satiriserad var gång vi ser eller läser Molière!) är
den krångliga grekolatinska nomenklaturen:
och också den finns rikligen företrädd hos
Ellis. Att kvinnor tycker om starka och sköna
män heter ergofili. Den som är förtjust i
dofter och lukter utgör ett fall av
olfaktio-nism. Och när man efter hand får läsa inte
bara sädant utan mycket annat: om algo-,
ikono-. klepto-, pyro-, uro- och osfresiolagni,
om anhedoni, hyphedoni och metatropism, om
uranism. nekrosadism, presbyofili,
pygmalio-nism, zooerasti och mixoskopisk zoofili, så
tycker man sig försatt tillbaka till den riktigt
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
