Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Henrik Törngren: Havelock Ellis — en studie i moralismens teknik - Anmälda böcker - Havelock Ellis, Sexuell psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAVELOCK ELLIS — EN STUDIE I MORALISMENS TEKNIK
antediluvianska tidsålder, då själens och
kroppens läkare tävlade med andra vetenskapsmän
i att sätta så många och långa namn som
möjligt på tingen. Det finns som minne därifrån
ett bevingat ord av anatomen Hyrtl, som ger
en del att tänka på: ”Mjuka gommens muskler
äro i allmänhet kortare än sina grekiska
namn!
Om de gamla namnen tryter, kan man
också hitta på nya, för att sedan med fördel
kunna diskutera inte företeelsen bakom
termen, utan vilket namn som är ”riktigt” och
vilka som är ”oriktiga”. Ellis förföljer gärna
alla oriktiga och missvisande termer. Det bör
till exempel inte alls heta sadism och
maso-chism utan aktiv och passiv algolagni, inte
perversitet utan symbolism, inte cunnilingus
utan cunnilinctus, inte onani utan
masturbation, inte transvestitism utan eonism, och inte
polygam utan polyerotisk (vilket inte hindrar
att han själv några sidor senare återupptar
”polygam”). Allt detta har den fördelen att
stoppa en diskussion som hotar att komma
viktiga ämnen för nära. Så här till exempel:
”Det finns numera en benägenhet, som jag
själv länge har varit medveten om, att i detta
sammanhang så mycket som möjligt undvika
att använda ordet ’instinkt’, ehuru Piéron och
många andra fortfarande bruka det. Man
kanske till och med kan gå så långt, att man
överhuvudtaget inte väljer ett ord som ’instinkt’.
Ordet har, som Bohn anmärker, en oklar
härledning, och det råder inte heller full enighet
om i vilken betydelse del skall brukas, ehuru
’instinkt’ för praktiskt bruk, i enlighet med
Herbert Spencers definition, kan anses
beteckna ’en sammansatt reflexhandling’, varvid
frågan huruvida den är medveten eller icke
anses som oväsentlig. — Man kan också säga,
att biologiskt skolade psykologer i allmänhet,
och inte bara de som stått under inflytande
av Loeb, ha en uttalad benägenhet att
återvända till Condillacs ståndpunkt och avstå
från att använda ordet ’instinkt’.”
HAVELOCK ELLIS 1923
Och så vidare, och så vidare — detta kan ju
tänjas snart sagt obegränsat, och ge tillfälle
till anförande av många auktoriteter (sådant
ger intryck av lärdom!) eller till införande
av nya distinktioner. Men man kan inte
frigöra sig från intrycket att obenägenheten att
komma till saken har sina randiga skäl. Mig
åtminstone påminner det om den form av
sexualupplysning för barn, som i det längsta
dröjer vid kromosomer, tuppar och hönor,
hormoner och sköldkörtel, i förhoppning att
barnet skall bli uttråkat på halva vägen och
avstå från att fullfölja sin obehagliga
nyfikenhet!
Med de terminologiska spetsfundigheterna
är vi till hälften över i en annan sorts
vetenskaplighet, som gränsar till den medeltida
skolastikens frågor av typen ”hålles ett svin,
som torgföres, av sin förare eller av sitt
rep?”. Också den typen finns hos Ellis. Han
diskuterar den form av fetischism (besläktad
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
