Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Henrik Törngren: Havelock Ellis — en studie i moralismens teknik - Anmälda böcker - Havelock Ellis, Sexuell psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAVELOCK ELLIS — EN STUDIE I MORALISMENS TEKNIK
och andras dogmatiska generaliserande —
oundvikligt färgade av de fördomar och den
ofrånkomligt begränsade erfarenheten hos den
som gör dem — äro icke längre av större
intresse och behövas lyckligtvis icke vidare.
Numera samlar man i stället grupper av
exakta uppgifter. Det är i själva verket först
nu, som de blivit tillgängliga och som vi äga
tillgång till värdefulla objektiva
undersökningar av fullt kompetenta forskare sådana
som Katharine B. Davis. R. L. Dickinson och
G. V. Hamilton.”
Det ser vackert ut, och vad värre är, de
flesta människor går det utan vidare i.
Naturligtvis måste ”värdefulla objektiva
undersökningar av fullt kompetenta forskare” a priori
väntas väga tyngre än ”psykoanalytikernas
och andras” dogmatiska generaliserande. Att
psykoanalytikern sysslar månader och år med
sin patient, medan enquètesvaret kan vara
resultatet av en halvtimmes samtal på en
social byrå, spelar därvidlag ingen roll. Det
är mängden som gör det! Själv har Ellis ingen
personlig erfarenhet varken av psykoterapi
eller överhuvudtaget av patienter, och det är
uppenbarligen därför han tar starka intryck
av Davis och Dickinson, som frågat vardera
1 000 kvinnor, eller Hamilton, vars
undersökningsresultat förtjänar återges ordagrant så
som Ellis ger oss det. (Sökte jag referera det,
skulle man inte tro mig!) Hamilton gjorde på
100 gifta män och 100 gifta kvinnor
”en synnerligen ingående undersökning
beträffande graden av deras tillfredsställelse i
äktenskapet, med en skala på fjorton olika grader
av lycka, alltefter det antal poäng, som han
kunde giva varje individ. Han fann, att de
äkta männen avgjort äro mera tillfredsställda
med äktenskapet än hustrurna. I de högsta
graderna (7—14) fanns det 51 män och 45
kvinnor, vilket lämnar 49 män men 55
kvinnor i de lägre graderna av tillfredsställelse.
Hamilton konstaterar, att resultatet
överensstämmer med den bestämda övertygelse, som
han fått genom personlig beröring med de
undersökta, att kvinnorna som helhet
betraktade hade varit mer allvarligt besvikna i fråga
om sina äktenskap än männen hade varit’.”
Denna undersökning, med sina fjorton olika
grader av lycka, är alltså den slags objektiva
vetenskap som för Ellis bebådar psykologiens
guldålder.
Sväljer man med hull och hår allt som
bara smakar statistik, så kommer man ganska
långt. Ellis citerar på tal om exhibitionism
någon som påpekat, att nedgången av
Englands alkoholkonsumtion har åtföljts av en
nedgång av antalet fällande domar för
”sed-lighetssårande beteende”, och vill därmed göra
troligt, att något orsakssamband består. På tal
om homosexuella män anför han en
iakttagelse som i princip också är av statistisk
art: att de understundom är oförmögna att
vissla. Det är klart att man med denna slags
statistik kan komma vart som helst. Statistici
av facket brukar gärna själva driva smått med
den naiva tron på att fenomen, som följs åt
i frekvens, måste ha något
orsakssammanhang. Under krigsåren iakttogs i Sverige
nästan identiska vågdalar på kurvorna för
självmord och för kaffeimport. Men det är
inte fördenskull statistiskt bevisat att
självmord beror på kaffedrickning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
