Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Kring drottningen - Anmälda böcker - J. E. Neale, Drottning Elisabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA A T T O R P S
KRING DROTTNINGEN
Att ge ut en svensk översättning av
professor J. E. Neales bok om drottning Elisabet
måste nog betecknas som ett vågspel; och det
Skoglundska förlaget förtjänar allt erkännande
för att det ändå velat tillföra den svenska
bokmarknaden ett verk av bestående värde. Ty
det är här inte fråga om någon mer eller
mindre romanaktig biografi, på övligt sätt
sockrad och kanderad, utan om ett arbete av
stor lärdom, viril hållning och sober
framställning. Eftersom boken är avsedd för
lekmän, har författaren utelämnat
materialförteckning, källhänvisningar och fotnoter, ett
arrangemang på vilket få av oss ha gjort
någon förlust, och nöjt sig med ett episkt
återgivande av Elisabets liv, då och då
interfolierat med förklaringar och analyser. Det är
ingen särskilt lättläst krönika, och den
förutsätter åtminstone någon kunskap. Men när
man läst den till slut, suckar man inte av
belåtenhet över att vara framme vid målet
utan tänker i stället, med ansenligt nöje, på
att man någon gång i framtiden skall laga så
att man får göra om samma resa.
Fru Greta Tiselius har förut visat sig som
en samvetsgrann översättare, och utan tvivel
ger hon goda prov på sin ambition även i
denna volym. Men ändå skulle man vilja
påstå att hennes översättning, här och var,
inte är riktigt som den borde vara. Det beror
J. E. Ncale: Drottning Elisabet. Till svenska av
Greta Tiselius. Skoglunds.
inte på bristande förmåga utan på att fru
Tiselius tillämpar en princip, som inte blir mindre
felaktig för att den är rätt allmänt omfattad.
Den går ut på att återge författarens ord så
troget som möjligt. Mot den står en annan:
att översätta som han skulle ha skrivit om han
skrivit på svenska. Det kan väl inte vara något
tvivel om att den senare principen är den
enda möjliga: vad äf det för mening med att
man titt och tätt ser grundspråket skymta
igenom? Att ständigt klibba fast vid texten
är att ta fasta på ett mindre värde och låta ett
större fara. Den exakta meningen skall
naturligtvis återges, men engelsk syntax, engelska
metaforer och engelska uttryck låta sig inte
alltid utan vidare överflyttas. I så fall får
man — det kan inte hjälpas — ändra vad som
måste ändras. Här äro några rader från sid.
69. De äro inte så alldeles lyckade:
”Sålunda löste könet självt med en paradox
ett problem, som det hade skapat, och
regeringen förvandlades till en idyll, en fin men
konstlad komedi av förälskade unga män och
gamla män. Då detta förhållande var utan
föregångare, var det litet chockerande för den
fantasifattige — och är det ännu, men det
tillförsäkrade sig tjänster, vilket det var
monarkens uppgift att göra, och laddade tjänsterna
med känsla, vilket Elisabet önskade göra.”
Ingen svensk skribent skulle uttrycka sig
fullt så valhänt och onaturligt, och varför
skall man då döma stackars professor Neale
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
