Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Antisemitismen - Anmälda böcker - Hugo Valentin, Antisemitismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLEN1US
gilla forskare på detta hittills ytterst
outforskade område. Men det torde vara erkänt
också av alla mera vettiga antisemiter, medan
det antisemitiska känslotänkandet, som i
oerhört hög grad är det dominerande, är
oemottagligt för vetenskapliga argument.
Det synes mig nu överhuvud vara Valentins
begränsning, att han avböjer varje diskussion,
som inte kan föras på ett vetenskapligt plan.
Han förklarar (sid. 218), att ”alla teorier om
fixa psykiska rasegenskaper” äro
vetenskapligt obevisbara, och vill därför inte gå in på
dem. Det må vara alldeles riktigt, men
antisemitismen utspelas i allra största huvudsak
på ett plan, som inte är åtkomligt för
vetenskapliga kategorier, och det blir därför endast
en ensidig och mycket ofullständig belysning
man kan ge detta fenomen, om man som
författaren inskränker sig till det rent
vetenskapliga. Vill man, som författaren uttryckt det
i företalet, ”klargöra antisemitismens orsaker”,
är det helt enkelt oundgängligt att ge sig in
också på det folkpsykologiska området, det
må vara aldrig så vanskligt och
ovetenskapligt. Även om rasgränser inte kunna
vetenskapligt fastslås, så finns det dock olika raser,
lika säkert som det finns olika färger i
regnbågen, fast man inte med blotta ögat kan
urskilja några bestämda gränser mellan dem,
och författaren erkänner själv (sid. 148), att
skiljaktigheter finnas mellan judar och andra
folk. Det är dock först och sist på det
psykologiska och moraliska planet som de främsta
friktionsytorna mellan judarna och deras
”värdfolk” äro att finna och därmed också
antisemitismens huvudorsaker. Det räcker då
inte att som Valentin ärligt skildra de
visserligen historiskt betingade sociologiska
förhållandena (olycklig yrkesfördelning och dylikt),
man måste ovillkorligen också ge sig in på de
irrationella faktorerna i den mänskliga
sammanlevnaden, som äro och förbliva de stora
och verkligt avgörande.
Geijers ord, att ”personlighet finnes ej utan
en motsats av samma slag”, gäller även om
folken. Valentin påpekar på ett ställe judarnas
mångtypighet, men just den starka moraliska
och psykologiska differentieringen hos ett
gammalt folk, som dessutom är spritt över så vitt
skilda nationella, sociala och
kulturgeografiska områden, är ju ett drag som starkt
kontrasterar mot yngre, till exempel germanska
folks mer enhetliga karaktär. En annan dylik
klart urskiljbar judisk egenhet är den, att detta
folks kriminalitet, på grund av historiska
betingelser, så gott som uteslutande ligger på
affärslivets område, medan judiska
våldsver-kare, alkoholpåverkade brottslingar och
sed-lighetsförbrytare äro ytterst sällsynta. På
detta vis kan man, utan att sjunka ned i de
lösa funderingarnas gungfly, framhäva
åtskilliga folkpsykologiska omständigheter, som äro
av betydelse för det antisemitiska
känslotänkandet. Att judisk sparsamhet i vardagslivet —
som inte hindrar frikostighet i stort,
donationer och dylikt — aldrig kan bli populär
bland ett så rundhänt folk som det svenska,
torde exempelvis vara uppenbart. Den judiska
illusionslösheten och friheten från
sentimentalitet — också utmärkande för ett gammalt
folk — bryter sig med naturnödvändighet
kraftigt mot germanernas anlag för svärmeri
och lyrisk känslosamhet. Och så vidare.
Dessutom: intet folk saknar nationella lyten,
och judarna bruka inte vara blinda för dem
hos andra folk. Men hur är det med bjälken
i det egna ögat? Den som har någon
personlig kännedom om judar kan inte undgå att
lägga märke till deras ovillighet att erkänna
sig ha några fel just i sin egenskap av judar
(annars gärna) och blir starkt benägen att
som det judiska nationallytet betrakta — den
nationella egenrättfärdigheten. I detta
sammanhang måste det också öppet sägas ifrån,
att även om antisemitismen obestridligen till
kanske 90 % har sin orsak i orättvisa
generali
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
