Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Christopher Ward, Den oförbätterlige vagabonden, anmäld av Johannes Edfelt - Donald A. Lowrie, Masaryk, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
dagdrivande societetens världsbild.
Recensenten har sällan eller aldrig känt sig genomilas
av en sällsammare rysning inför hasardspelets
demoniska förmåga att ingripa i och sätta sin
prägel på en hel nations liv. Fastän inte själv
road av sällskapsspel erkänner han, att det
roat honom enormt att läsa exempelvis
skildringen av det pittoreska levernet kring
spelborden i den kostliga brunnsorten White
Sulphur, Virginia, där slödder och slavägare,
ladies and gentlemen flockas i pokerns tecken.
Det är förlåtligt, om man har mindre
intresse för skildringen av den resa, Jonathan
Drew företar i egenskap av forman och trader
genom Vilda västern från Saint Louis till
Santa Fé. Kanske beror det på att miljön
verkar så nött och utnyttjad. Icke så att denna
skildring skulle sakna spännande och
äventyrliga moment. Tvärtom.
Comancheöverfallet,-buffeljakten, präriebranden: allt finns där.
Men på något sätt är det inte så bra som ens
barndoms ”Buffalo Bill”; och varför det inte
är så bra, det är en fråga för psykologer.
Johannes Edfelt
En bok om Masaryk
Donald A. Lowrie: Masaryk.
Översättning av Vera v. Kræmer. Natur och Kultur.
5: 50.
Då den unga tjeckoslovakiska republiken i
förra månaden under stora festligheter firade
Tomas Masaryks åttiofemårsdag, var det något
väsentligt annat än en traditionell hyllning till
en åldrad statschef. Masaryk intar en säregen
ställning i dagens Europa. Sedan snart sjutton
år tillbaka i tiden står han som ledare för den
stat, han själv grundat, och denna stat har
trots sin egen heterogena sammansättning och
trots de nya signalerna i den europeiska
politiken visat sig som demokratiens starkaste
bålverk i Mellaneuropa.
Masaryk är humanisten bland europeiska
statsmän, och då han i dessa dagar hyllats
världen runt, har hyllningen inte endast gällt
den store statsbyggaren utan lika mycket
vetenskapsmannen och tänkaren. Otaligå biografier
ha sökt teckna hans sagolika levnadslopp, men
alla synas endast ha bemödat sig om att tävla
i panegyriska prestationer. Bland dessa ha
också ett amerikanskt arbete överflyttats till
svenska. Mr Lowries lilla populära biografi
har tvivelsutan sina förtjänster, den ger
framför allt en hel del nya drag från Masaryks
barndom och ungdomsår och den förkunnar
på ett ärligt, men något naivt, amerikanskt
vis den masarykska demokratiens välsignelser
för ett av diktaturspöket skrämt Europa.
Masaryk har ju sedan gammalt starka
sympatier i Förenta staterna, hans hustru var
amerikanska och själv lyckades han vinna
president Wilson i sin kamp mot huset Habsburg.
På goda skäl torde man dock kunna
ifrågasätta, om det varit ett lyckligt val att låta just
en amerikan få presentera Tjeckoslovakiets
grand old man för en svensk publik. Det är
ju nu en gång så, att en amerikan — om han
inte tillhör den med rätta uppskattade eliten
av amerikanska humanister — har lite svårt
att handskas med europeisk historia. Mr
Donald A. Lowries teckning av den
österrikiskungerska monarkien — som bildar den
naturliga bakgrunden till Masaryks politiska
gärning — är minst sagt romantisk. Han gör
gång på gång gällande, att det var tyskarna
som dominerade denna av sig självt
sönderfallande statsbildning. I själva verket var det
så, att tyskarna i den habsburgska monarkien
alltifrån adertonhundratalets sista årtionden
voro i minoritet, inte endast i riksrådet, utan
också i förvaltning och jurisdiktion. Av de
många folken i dubbelmonarkien var det i
främsta rummet ungrarna, som gjorde sig
gällande; men också andra, såsom polacker,
italienare och tjecker beklädde de högsta
posterna inom diplomati och administration.
Den ledande tanken i den gamla
donau-monarkien var i främsta rummet dynastisk,
därefter ekonomisk. Tronföljaren Frans
Ferdi-nands drömmar om en stor tysk-sydslavisk
förbundsstat äro väl kända, men mr Lowrie
har inte berört dem, förmodligen endast för
att låta sin hjälte framstå i ett mer förklarat
ljus än vad som någonsin behövts. Frågan
är, om det före 1914 fanns någon stat i
Europa, där de kulturella och språkliga
minoriteterna åtnjöto så stora friheter som
just i det gamla Österrike-Ungern. Men hela
denna osanna bild av den stat som Masaryk
tillhörde och i vilken han lyckades skapa den
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
