Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- K. M. Wallenius, Människojägare och fångstmän, anmäld av Sven Barthel
- Elis Selin, Utskärsbor, anmäld av Sven Barthel
- Erik Therman, Lapplandsresan, anmäld av Sven Barthel
- George Lansbury, My England, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
hjärta och dit han sedan tydligen ofta
återvänt. Det är minnen därifrån han berättar,
egna och andras.
Bokens miljö är alltså gränsområdet
mellan fjäll, skog och tundra uppe i hörnet mot
Ryssland, en av Nordens största och
grannaste ödemarker. En verklig vildmark, ytterst
glest befolkad av nybyggare och lappar och
ännu långtifrån ordentligt kartlagd. Ett
eldorado för mer och mindre nogräknade
fångstmän.
Wallenius börjar med att berätta om några
straffexpeditioner mot de mindre nogräknade,
de ryska skoltlapparna, som så fort tillfälle
erbjuder sig ge sig in på finskt område för
att stjäla renar. Det är hårdhänta och
summariska metoder som komma till användning
under sådana expeditioner. Hårdhänt och
summarisk är också berättarmetoden.
Wallenius har ett knappt och barskt, ytterst
frasfritt sätt att skildra, som det tar några sidor
att vänja sig vid, men som ger en stark
dramatisk verkan. I stilistiskt avseende står han
högt över amatörnivån. Han har tydligen lärt
av de stora finska berättarna (till exempel
Alexis Kivi), men är samtidigt otvivelaktigt
sig själv. Den barska stilen är fullkomligt
kongenial med den barska natur som skildras.
Här finns berättelser om strider mot björn
och varg, som stå i klass med det bästa i
genren. Och skildringar av jakt- och
fiskefärder som verkligen ge doften av frisk och
orörd natur. Av mindre intresse äro några
skisser från inbördeskriget.
*
Elis Selins ”Utskärsbor” är en samling
berättelser från en finländsk utskärgård,
tydligen belägen någonstans i Finska viken. Det
är noveller och skisser i traditionell stil, men
inte utan sin personliga ton. Författaren är
en man som inte bara är förälskad i sitt ämne,
utan som verkligen kan det. Som upplevt
havsbandet under alla årstider och känner
dess allvar. Någon gång stupar han i
sentimentala fallgropar som i ”Den sista
skötbåten”. Men i gengäld kan han, när han är
som bäst, ge så stilistiskt och psykologiskt
utmärkta saker som berättelserna om
Gråbyggens testamente och död. På den linjen bör
han kunna gå längre.
En ung finländsk författare, Erik
Ther-man, har gjort en försommarfärd genom
lappmarken, den finska, svenska och norska, från
Bottenhavet till Ishavet. Haft den goda idén
att följa den urgamla handelsvägen från
Torneå över Muonio, Kuttainen, Karesuando
och Siilostupa till marknadsplatsen Skibottn
vid Lyngenfjord. Den gamla vägen, som senast
togs i bruk under kriget för vapen- och
ammunitionstransporter mellan England och
Ryssland. Alldeles nedlagd är ännu inte
trafiken där — den nordligaste lappmarken har
fortfarande intressen i Skibottnmarknaden —
men livlig är den sannerligen inte. Och
turiststråk har det ännu inte hunnit bli.
Led är naturligtvis det adekvatare ordet.
Ordentlig väg finns mellan Torneå och
Enon-tekiö och mellan Kuttainen och Karesuando.
Resten är ödemark, myrar och fjäll, sjöar och
älvar. Styckevis kan man komma fram med
forsbåt, men mest får man gå. Och vada.
Ther-man var ute rätt tidigt på sommaren, hade att
göra med säsongens sista snöstormar och
med en i ovanligt hög grad vattensjuk terräng.
Han är imponerad av sina strapatser — detta
att vandra med 25 kilos packning genom
lappländsk ödemark är sannerligen ett både
besvärligt och riskabelt sätt att färdas. Och han är
mycket imponerad av landet, av dess barska
uppsyn och väldiga mått. Boken är en enda
lovsång till nordlandets sträva skönhet,
renhet och tystnad, litet väl ordrik ibland och
med en viss svaghet för upprepningar, men
i det stora hela frisk och övertygande.
Therman har också gjort sig besvär med att
så långt som möjligt sätta sig in i lappars
och nybyggares politiska och sociala
förhållanden. Mycket kan man ju inte hinna med
i den vägen på en månads tid, men vad han
meddelar har sitt givna intresse. Boken har
värde som tillskott till den fattiga
lapplands-litteraturen. Uppsåtet är allvarligt och
entusiasmen smittsam. Sven Barthel
En engelsk socialist
George Lansbury: My England.
Sel-wyn & Blount. 7 s. 6 d.
”Jag älskar England, och särskilt det fula
östra London är mig kärare än jag kan säga.
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 23:47:37 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-4/0075.html
