Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Utländskt boknytt - Claude Houghton, This Was Ivor Trent - Phil Stong, Village Tale; Agnes Romilly White, Cape Row; Majorie Kinnan Rawlings, South Moon Under - E. A. Reinhardt, Josephine, Wife of Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
av dem har sin kandidat till platsen som den yngsta
generationens ledande författare. I England liksom
här i landet gripes en litteraturkritiker lätt av
nervositet, om han inte omedelbart på förfrågan
kan peka ut en viss ung författare som den
överlägsne bland sina samtida. Claude Houghton har i
denna nöd blivit ett halmstrå, som flera kritiker
klamrat sig fast vid. Hans förläggare har nyligen
utsänt ett litet prospekt, vari ett dussin recensenter
med Hugh Walpole i spetsen leda fram honom i
rampljuset såsom den vilken skall göra’t. Houghton
har bakom sig sju romaner av vilka ovanstående
— the choice of the Book Society — är den senaste.
Man nalkas den alltså med respekt och spänning.
Efter att ha läst etthundrafemtio sidor — men icke
mera — nödgas man dock konstatera, att Claude
Houghton näppeligen kan vara det geni man vill
göra honom till. Något mera krampaktigt
mystifie-rande än denna roman får man leta efter. Dess
huvudperson, den store författaren Ivor Trent,
drabbas redan i ingressen av ett nervöst sammanbrott,
men man befarar att även hans skildrare samtidigt
förlorade den själsliga kontenansen. I varje fall
synes han ha förlorat förmågan att skildra normala
människor. Hela romanen är ett enda dårhus, där
människor irra omkring fullkomligt planlöst och av
de dunklaste motiv företa sig de mest obegripliga
saker. Detta kunde nu få ha passerat, om boken
haft en visionär prägel. Men den är lika nykter som
ett protokoll, och den är skriven på en engelska,
som till och med en utlänning måste finna ovig
och uppstyltad. Tänk er en föredragshållare, som i
korrekt klädsel och med den vederhäftigaste, torraste
min i världen underhåller ett auditorium med att
prata abrakadabra och ni befinner er i recensentens
situation när han försökte läsa ”This Was Ivor
Trent”.
Village Tale av Phil S t o n g. Barker. London
1934. 7 s. 6 d.
Cape Row av Agnes R o m i 11 y White. Selwyn
& Blount. London 1934. 7 s. 6 d.
South Moon U nder av MajorieKinnan R a w
-1 i n g s. Faber. London 1933. 7 s. 6 d.
Bland nyutkomna engelskspråkiga by- och
vild-marksberättelser har författaren till Lyckans
karusell (State Fair), Phil Stong, i Village Tale givit
en kraftfull skildring av en liten nordamerikansk
by med primitiva människor, som inte dra sig för
att själva skipa lag och rätt. När traktens
plågo
ande äntligen blir hängd drar lite var en lättnadens
suck även om det är allom bekant att dödsdomen
inte är fullt lika riktig ur juridisk synpunkt som
ur moralisk. Dialogerna äga Hemingwaysk knapphet
och äro fulla av ”country-wit”. ”Village Tale” är
tyngre och mörkare än ”State Fair”, det är en rejäl
bok om riktiga karlar som veta att handgripligen
värna om sitt och de sina. — En byhistoria av mera
feminin sort är den irländska prästdottern, Agnes
Romilly Whites debutroman om levnadsöden kring
Gape Row, den enda gatan i en by på norra Irland.
Sedan man vant sig vid den en smula underliga
stavning som författarinnan använt för att
åskådliggöra dialekten (onaisy för uneasy etc.) börjar man
uppskatta författarinnans trohjärtade sätt att
berätta och trivs gott i sällskap med mrs Murphy, en
omfångsrik och godlijärtad kvinna som är hela byns
klockaremor och alltid redo för en kopp te och en
pratstund. — Vid sidan av Caroline Millers ”Lamb
in His Bosom”, som erövrat Pulitzerpriset, tillåta vi
oss att påminna om en inte alldeles ny bok, Majoric
Kinnan Rawlings’ South Moon Under, vilken
förefaller oss såsom en av de utomordentligaste
nybyggare- och vildmarksromaner som under de senaste
åren utkommit på engelskt språk. Den skildrar livet
i de ogenomträngliga buskskogarna (”the shrub”)
i det inre av Florida under de senaste 40—50 åren.
Man livnär sig på fiske, jakt och lönnbränning och
lever torftigt men i bästa samförstånd, tills staten
med sina nymodiga påbud om boskapsmarkernas
inhägnande och jaktförbud för vissa områden utsår
split och strid. ”South Moon Under” behandlar ett
ur geografisk synpunkt synnerligen intressant och
märkligt område, nybyggarna som författarinnan
tecknar dem äro grovhuggna men djupt mänskliga,
hennes naturskildring välgörande omedelbar, hennes
stil kärvt manlig och hela boken fri från klichéer,
dramatisk och välskriven.
Josephine, IV ife of Napoleon av E. A. R e i n h a r d t.
Hurst & Blackett. London 1934. 15 s.
Ett med utomordentlig skicklighet genomfört
porträtt i modern analytisk stil, modernt också i sitt
förakt för legenderna. Författaren skildrar så
utförligt som tillförlitliga källor medge barndomsåren
på Martinique, äktenskapet med Alexandre de
Beauharnais, Josephines försök att spela en roll
i societeten, hennes ansträngningar att rädda
Alexandre under skräckväldet, hennes egen ”narrow
escape”,’ det konventionella förhållandet till Barras
och ”den där lustiga Bonapartes” uppträdande. I
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
