Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Utländskt boknytt - Oluf Johansen, Nybygger - Victoria Lincoln, February Hill - Beverley Nichols, A Village in a Valley - Claude Houghton, This Was Ivor Trent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
men vi kunna också som exempel anföra denna bok
av en dansk amatörskribent som 1920 med barn
och blomma utvandrade till Argentina för att finna
arbete. Han fann det också — hårdare och motigare
än han tänkt sig — när han med lånade pengar
lyckats komma över en jordlott uppe vid Paraguays
gräns. Det visade sig nämligen att lotten låg mitt i
snårigaste urskogen, och det tog år innan den
bördiga jorden kunde uppodlas för yerbabusken, av
vars blad den sydamerikanska favoritdrycken maté
beredes. Men det gick bra till slut och nu sitter herf
Johansen på sin veranda och njuter sin cigarr och
sin siesta som vilken plantageägare som helst. Boken
är berättelsen om en manlig och god prestation. Den
är dessutom anmärkningsvärt bra skriven, utan
fraser men ändå i bästa mening litterärt.
February Hill av Victoria Lincoln. Faber
and Faber. London 1935. 7 s. 6 d.
Här är en av dessa sällsynta företeelser: ett
diktens naturbarn, genuint äkta, sprittande av liv. Det
är första gången vi höra namnet Victoria Lincoln
men om allt går väl blir det säkert inte den sista.
Hon går redan nu utanpå de flesta amerikanska
författare och som bekant gå dessa utanpå de flesta
andra författare. ”February Hill” är en adress
någonstans i utkanten av en amerikansk småstad.
Där bor en särdeles bisarr familj, vars flesta
medlemmar äro rikt utrustade med mänskliga dygder
men i sorglig avsaknad av sociala sådana. Fadern
är alkoholist i sista stadiet och lever i isolerad
meditation över sitt överklassförflutna. Modern är,
liksom på sin tid mormodern, halvprofessionell
kokott. Barnen få växa tämligen vilt, och om ärlighet
och synd ha de ganska grumliga begrepp. Denna
så illa lottade familj, lever i själva verket ett rörande
godhjärtat, festligt familjeliv, som ingen ondska eller
olycka på allvar förmår äventyra. Den har på
mödernesidan en frodig levnadsbegåvning, som får
allt den rör vid att blomma. Ur den första bullrande
kakofonien utskiljer sig småningom dottern Jennys
kärlekshistoria som en klar melodi av sentimental
skönhet. — Berättarglädjen är påfallande,
karaktärsteckningen praktfullt mustig, den konstnärliga
sensibiliteten högt utvecklad. Sällan finner man en
bok där det enkla, oreflekterade tanke- och
känslolivet är så genialt pejlat och uttryckt. Naturligtvis
skall mången i missriktad sedlighetsiver beteckna
boken som omoralisk. Men det är den inte. Den
uppskattar det instinktivt goda hos människan på
bekostnad av den hycklande och beräknande
ärbarheten.
A Village in a Valley av Beverley Nichols.
Illustrated by Rex Whistler. Jonathan Cape.
London 1934. 7 s. 6 d.
Detta är en krönika över viktiga händelser i
Allways, en mycket liten by i det lugnaste
grevskapet i England, det hela framställt i förminskad
skala och skådat i lilleputtperspektiv av mr Beverley
Nichols. Kåseriämnen flyger till författaren ur luften
och dråsar ner på honom ur trädgrenarna. Det blir
arabesker, åkervinda. Författaren ser på sin miljö
ömt — humoristiskt — sentimentalt, hans kvickhet
är nyckfullt dåraktig och mycket filologiskt
betonad. — Den komiskt heterogena samlingen av
originella människor i Allways, som dricker te och
rensar sina rabatter, besöker den märkliga
handelsboden och sjunger i kyrkan — var och en efter
sin näbb — är inget ledsamt sällskap. Till det mest
skrattretande hör avslöjandet av den världsfrånvända
professorns onormalt lättjefulla, endast färdiga
kon-servburksmiddagar tillagande huskors. Skolgossen
Leo är likaså en intagande varelse med
monosylla-biskt tal — resultatet av hans skattgrävning i
Allways bör inte meddelas, ty det är en av
krönikans förnämsta ”thrills”. Samtliga händelser
grupperar sig kring författarens idealfigur, den gamla
guvernanten miss Hazlitt, som tillhör de absurt och
paradoxalt troende mystikernas brödraskap. Mr
Beverley Nichols gör sig genomgående till tolk för
försynta och stillsamma, bortskymda och nedtystade
dygder: krönikan är en hyllning till lyhördheten i
alla former. Kanske odlar författaren sin sensibilitet
och sina krokusar lite väl medvetet, och det är
möjligt att man i förstone tar instinktivt avstånd från
en herre som talar så mycket om blommor (odla
dem är en annan sak). Men tagen i små portioner
är Allway’s krönika med sitt ideligen fördröjda
tempo mycket lustig, kvick och full av en
reflekterande naturälskares synpunkter på diverse
företeelser mellan himmel och jord.
T his Was Ivor T rent av Claude Houghton.
Heinemann. London 1935. 7 s. 6 d.
Efter Virginia Woolf, D. H. Lawrence och Aldous
Huxley har ingen ny engelsk författare lyckats slå
sig fram till en förstarangsposition i det allmänna
medvetandet. Ändock är landet i fråga begåvat med
ett otal både produktiva och talangfulla
romanförfattare. Varje vecka debuterar någon ytterst
hoppingivande ung dam eller herre. Men ingen av dem
tycks avancera med geniets obesvärade lätthet.
Kritikerna göra nog vad de kunna, och var och en
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
