Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Kaj Munk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
KAJ MUNK
BREV FRÅN DANMARK
Den trettiosjuårige kyrkoherden Kaj Munk
är Danmarks mest omtalade och mest
omstridde diktare just nu. Och det har han varit
ända sedan han år 1932 fick ”Ordet” uppfört
på Betty Nansen-Teatret, efter att det först
refuserats av Det Kongelige.
Det har diskuterats, vilket av Kaj Munks
skådespel som skulle ha skrivits först. Jag har
förut trött, att ”Ordet” var hans första
dramatiska verk — varvid jag naturligtvis endast
tar hänsyn till de verk, som nått offentligheten
och icke till skrivbordslådans eventuella
innehåll. Men från en person som står Kaj Munk
nära har jag fått den upplysningen, att ”En
Idealist” har skrivits tidigare och att ”Ordet”
kom till på en veckas tid omedelbart efter
”En Idealists” uppförande på Det Kongelige
år 1928. Det tycker jag är synd — jag hade
förälskat mig i tanken att ”Ordet” diktafs vid
en tidpunkt, då Kaj Munk ännu icke hade
kommit i beröring med teatern och
offentligheten, innan han ännu hade tagit språnget in
på denna stora fåfängans marknad, där han
nu i fem, sex år innehaft en av de allra största
rollerna, i kraft av sin talang, sin snarfyndiga
polemik, sitt sinne för reklam, sin förfärliga
munvighet... Jag anser nämligen att ”Ordet”
är Kaj Munks bästa skådespel, det bästa i
nyare dansk diktning överhuvudtaget. Det är
till och med av en sådan beskaffenhet, att det
inte torde finnas några utsikter att Kaj Munk
någonsin mer kommer att skriva ett skådespel,
som är lika bra. 1 ”Ordet” har han på en gång
sagt allt vad han har på hjärtat som diktare
och präst. I ”Ordet” har han överträffat sig
själv, ty i detta skådespel, och endast i detta
skådespel, har han lagt in icke blott vad han
kunde utan vad han måste. Och endast i detta
skådespel har den nonchalante
rolighetsmaka-ren, som annars alltid faller Kaj Munk i talet,
trätt tillbaka för ett apostoliskt vittne.
Men eftersom ”En Idealist” är det första, så
låt oss börja med det. Det är tillägnat den
grundtvigianske kyrkoherden (senare
slotts-prästen) Oscar Geismar — men mottot är
från Søren Kierkegaard (förmodligen dock
via Kaj Munks lärare vid universitetet Ed.
Geismar), och det lyder: ”Hjärtats renhet är
att vilja ett.” — Skådespelet illustrerar
emellertid icke mottot så mycket som det
perverterar det. Enligt Kierkegaards teologiska
uppfattning är ondskan dömd till maktlöshet
därför att den splittrar sig. Det ligger i dess
väsen att vilja så många olika ting, att den
onda människan till slut icke förmår
genomföra något. Det blir båra ”Pjat” — Kierke-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
