Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Quennell: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN LONDON
hotar den inte att upplösas i en lysande men
diffus massa? Hennes historiska komedi, som
avslutades för några månader sedan, har ännu
icke släppts ut till den stora publiken.
Jag har försökt ge en uppfattning om vissa
medelålders engelska författare med stadgat
rykte och förklara, varför engelsk litteratur
uppvisar så skiftande och heterogena drag.
Detta om de medelålders ... Men vad är att
säga om de yngsta? Läsaren frågar sig
kanske, om det inte finns någon vänsterflygel,
någon grupp av unga obetvingliga
intellektuella, vilkas fältrop med pinsam styrka
skallar i de äldres och mera arriverades öron?
Ställd inför den frågan pekar en engelsk
kritiker främst på tre unga män, som under de
senaste åren ådragit sig betydande
uppmärksamhet. Den poesi som publicerades i de så
kallade ”Georgian Books” (utgivna av den
intressante skalden och lojale vännen Harold
Monro) är nu död och begraven. Strax efter
ROBERT GRAVES
DAY LEWIS
kriget var England (åtminstone om man får
tro några av våra mera entusiastiska kritiker)
på god väg att bli det ”sångfåglarnas näste”
som det lär ha varit under drottning Elisabets
glansdagar. Det satt en georgiansk skald i
var buske . . . Men under det gångna decenniet
ha alla dessa trastar och bofinkar
egendomligt nog alla slutat att drilla. Somliga, som
till exempel Robert Graves, ha blivit
romanförfattare, andra, som till exempel Edmund
Blunden, ha blivit professorer. Till och med
Eliot, som framträdde med den pessimistiska
fantasmagorien ”The Waste Land”, har börjat
dra sig tillbaka till regioner där endast hans
medtroende utan svårighet kunna följa honom,
och tre unga skalder ha i stället tagit upp
hans fallna mantel.
Sällan ha väl tre exponenter för
modernistisk poesi skördat så mycket lovord som
Spender, Auden och Day Lewis, tre
skalder som vanligen sammanställas av kritiken.
Spender har troligen de största utvecklings-
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
