Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Quennell: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER QUENNELL
STEPHEN SPENDER
del är mera förbryllande än den föregående,
vilket icke hindrar att varje episod är full
av melodiska, gripande partier. Hans
framställning har balladens, folksagans fonetiska
charm. Den har, såvitt man kan urskilja,
endast ett mycket avlägset samband med vår
moderna värld.
När man talar om den medelålders
kritiker-och författargenerationen bör man också
nämna Virginia Woolf. Ty mrs Woolf är ett
exempel på en avgjort ”high-brow” författare,
vars egenskaper icke visat sig oförenliga med
en stor publikframgång. ”The Waves”
representerade yttersta konsekvensen av den metod
hon med kärlek och tålamod utarbetat i ”Kew
Gardens”, ”To the Lighthouse” och ”Jacob’s
Room”. ”Flush”, hennes senaste bok, är en
elegant bagatell som dock i vissa avseenden
är en mycket stor besvikelse. Man frågar sig,
om hon skall kunna driva sin utsökta men till
överdrift subtila prosastil ett steg längre —
intressantaste litterära umgängen. På det hela
taget är det mycket sällsamt att läsa om
Law-rences vänskapsförbindelser och om det
inflytande han utövade åt alla håll. Som exempel
på en annan engelsk författare, som på mera
indirekt väg utövat inflytande på samtida
författare skulle jag vilja nämna James Joyce.
Direkt imitation eller tillämpning av Joyces
metoder har nästan alltid visat sig ödesdiger.
Joyce kan inte imiteras, men å andra sidan
kan han naturligtvis absorberas —
reminiscenser från ”Ulysses” dyka upp i många
engelska och amerikanska författares
romaner. Författaren själv lever som en eremit,
instängd i sin våning i Paris, där han,
handikappad av starkt nedsatt synförmåga,
fortsätter att borra sig ned i den rika
undervegetationen av hågkomster från sina tidiga år i
Dublin och utforska denna sin underliga,
smutsiga, fascinerande barndomsstads
mytologi. Då och då ser ett nytt avsnitt av hans
kolossala ”Work in Progress” dagen. Varje
W. H. AUDEN
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
