Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Quennell: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
månaderna ha flera instruktiva självbiografier
utkommit. Middleton Murry har till exempel
skrivit sitt livs historia, en bok som blivit
föremål för mycken uppmärksamhet —
huvudsakligen av mindre smickrande art — från
skilda håll. Det är någonting hos Middleton
Murry — av Lawrence i ett av hans mera
våldsamma och apokalyptiska ögonblick
betecknad som en ”obscen vägglus” — som hans
landsmän ha svårt för att tycka om eller
beundra. Det är kanske en viss salvelsefullhet,
som särskilt framträder när han skriver om
sin religiösa övertygelse, kanske ett visst drag
av exhibitionism, en oförmåga att låta det
glömda vara glömt, som han delar med den
Störste av alla självbiografer, Jean-Jacques
Rousseau. Icke desto mindre ger oss ”Between
Two Worlds” ett starkt intryck av en
fascinerande, låt vara lätt motbjudande modern
personlighet. Han framhåller att han står
mellan två världar, mellan den gamla och
den nya, den kapitalistiska, som han
uppfostrats i, och den nya kommunistiska, vilken
han nyligen lämnat sitt entusiastiska men som
alltid tämligen garderade och tvivelaktiga
stöd. Men det mest fängslande i boken är
skildringen av hans förhållanden till sina
vänner och fiender — varma
vänskapsförhållanden som ofelbart urartat till fiendskap —
under de senaste tjugu åren. Än en gång
berättar mr Murry historien om sin
förbindelse med Katherine Mansfield, och än en
gång repeterar han den kedja av trätor och
försoningar som karakteriserade hans vänskap
med D. H. Lawrence. De voro varma vänner
och blevo lika varma fiender, och mr Murry
har fortsatt grälet efter Lawrences död.
Den litterära kritiken har gunås icke någon
blomstringstid just nu, men god kritik, låt
vara av avgjort konservativt slag, kan man
dock finna i Desmond McCarthys senaste
volym samlade essayer och uppsatser.
Reseskildringar är en genre som jag själv råkar
vara särskilt svag .för, och jag skyndar mig
därför att presentera en av de bästa reseböcker
som utkommit på länge. Efter vad jag hört
har ”The Valley of the Assassins” av Freya
Stark just blivit översatt till svenska, men då
en författares stil alltid förlorar även i den
smidigaste översättning, så skulle jag vilja
tillägga, att Freya Stark inte bara är en ytterst
äventyrslysten och företagsam kvinna utan
också en ovanligt färdig skribent, och att
hennes bok synes mig fullfölja den stora
traditionen från Charles Doughty och T. E.
Lawrence. Hennes bok är klart, levande,
gripande och vackert skriven och betecknar en
mycket större bedrift än den expedition hon
skildrar.
Freya Stark, som för närvarande ät på resa
i Arabien, ämnar vid hemkomsten skriva en
ny bok. Vidare kan man vänta sig en
redogörelse för Osbert Sitwells resa till Peking
och Indo-Kina förra året. En annan bok som
jag avvaktar med spänning är den med vilken
David Garnett just är sysselsatt. Efter vad jag
hört är det en roman som spelar på
landsbygden i Nottinghamshire, den omgivning där
Byron tillbragte sin barndom. Då Garnett
arbetar mycket samvetsgrant, torde det dröja
några månader innan hans bok ligger på
bokhandelsdisken.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
