- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni-augusti 1935 Årg. 4 Nr 6 /
24

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Framför en bokhylla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANS G. BENGTSSON

skrev Islams historia, och jag gissar att han
är den bäste av alla som skrivit om sådant,
fast han själv i flera noter envist betonar
att den store professor Dozy i Leyden är
honom ofantligt överlägsen. Det gör inte så
mycket vad de skrevo om, ty det är de själva
som äro så ojämförligt beundransvärda, hur
intressanta än deras ämnen alltid bli under
deras behandling. Jag skall inte skriva om
dem här, vilket vore helt hopplöst, utan någon
annan gång försöka mig på att prisa dem på
allvar med bättre utrymme. De äro varandra
ganska lika: visa, stillsamma, bottenlärda,
svårmodiga, ironiska och magnifika; och så
långt jag vet, finns det inte mycket skrivet av
lärda som skänker en alldeles så fullkomlig
tillfredsställelse som att läsa och åter läsa
Kers ”Epic and Romance” och August
Mül-lers ”Islam im Morgen- und Abendland”. Men
sådan läsning kan man inte få människor att
intressera sig för; de förbli i regel heroiskt
kvar vid sina romaner, även när dessa
ingenting innehålla utom det mest utslitna vanliga
håglösa pladdret.

En särskild hylla, som jag aldrig lyckas
organisera fast jag ofta försökt, är den lilla
avdelning som skulle rymma ”the literature
of pure delight”. Där skulle finnas den
lättaste sortens läsning, men endast den sort som
vållar en extatisk glädje under läsningen. Jag
vet inte om så särdeles många böcker av den
sorten existera; jag har försökt samla dem
jag känner till, men efter hand komma de
åter bort av mycket förklarliga skäl, ty den
sortens läsning tycka många människor
verkligen om. Dit höra många böcker som alla
människor känna till — ”Huckleberry Finn”,
”Tom Sawyer”, ”Tre män i en båt”, ”Diary
of a Pilgrimage” av samme författare, Herzeg
Ferencs Gyurkoviczhistorier, Murgers ”Vie de
Bohème”, Hermanns ”Kubinke” (en
utomordentligt lysande bok, som för övrigt finns
i en mycket bra svensk översättning), Mere-

dith Nicholsons ”Huset med de tusen ljusen”
(den har jag haft åtminstone fyra exemplar
av, men nu är den åter sedan länge borta),
allt av W. W. Jacobs, allt, eller nästan allt,
av O. Henry, samt en hel del annat. Av
svenska ting skulle där naturligtvis finnas en
hel mängd av Hasse Z., likaledes av Albert
Engström, framför allt ”Genom mina
guld-bågade glasögon” på grund av historien om
August Karlssons återkomst, som jag alltid,
var gång jag läst den, anser vara den yppersta
novell som finns på svenska; flera saker
av Frank Heller, framför allt hans
mästerverk, ”Storhertigens finanser”; vidare en stor
mängd akademiska klagoskrifter, som äro en
litteratur fullständigt för sig själv, så gott
som utan konkurrens som nöjesläsning sedan
stundens lidelser hunnit blåsa undan. Men det
alltöverskyggande svenska huvudnumret är
dock Strindbergs Blå Böcker. Till dem finns
väl knappt någon parallell i hela världens
litteratur; de äro enorma ting, outtömliga
som naturen, och att om dem säga att de
äro lustiga eller underhållande är att
använda sorgligt otillräckliga ord. Strindberg
är mycket ållvarlig i minen där, men
samtidigt har han ytterst roligt; han är till synes
alldeles spritt galen med sina bevis att jorden
är flat, att kilskriften består av spår efter
hackelse i teglet, att skånska dialektord
återfinnas i hebreiskan och hundra andra sådana
ting, men samtidigt är han klokare än tio
vanliga människor och skriver med en precision
och ett mästerskap utan like. ”Men det är ju
bara ovetenskapligt vanvett, nonsens
alltsammans”, säga tänkande människor inför dessa
ting; och visst är det nonsens; men det är
det mest otroligt lysande nonsens som
någonsin åstadkommits, och i en litterär tid, eller
hos ett litterärt folk, skulle sådana ting som
de Blå Böckerna älskas som en skatt av
omätligt värde och komma ut i underbara
prakteditioner titt och tätt, som alla skulle slåss

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 10:31:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-6/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free