Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Framför en bokhylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMFÖR EN BOKHYLLA
blygsamma nog, blandat plockgods från olika
håll; alls inga rariteter, utan endast ting att
läsa. Men två bukiga volymer i fårskinn och
svinläder mitt på en hylla se till den grad
inbjudande ut att de verkligen väckt en viss
åtrå hos ett par betraktare, trots sin egenskap
av lärda verk; jag har räddat dem från
bort-låning genom att säga att denna aptitlighet
endast var ett bedrägligt yttre sken, vilket var
en grov lögn. Den ena är den store professor
Diez’ båda verk om trubadurerna och deras
poesi, bundna i ett band; den andra en mycket
praktfull, välgjord och bra illustrerad tysk
översättning av Philippe de Commynes. Jag
köpte dem hederligt för ingenting i Tyskland
under den märkvärdiga valutatiden, men blev
tvungen att smuggla dem hem, förbi en
besvärlig utförseltull på sexhundra procent,
om jag minns rätt, — den enda gång jag
lyckats samla tillräckligt mod för att försöka
mig på sådant.
Tätt bredvid dem står ett litet kuriosum,
rymmande en sats som alltid fyllt mig med
glädje. Den kanske fortfarande störste bland
Sveriges orientalister hette Carl Johan
Tornberg, professor (för ett par mansåldrar sedan)
i arabiska i Lund. Hans stora livsverk, som
länge sysselsatte honom och skänkte honom
förblivande namn bland de därav
intresserade, var en upplaga i fjorton band av den
störste arabiske krönikörens, Ibn-el-Athirs,
berömda historieverk, som dittills endast fanns
i manuskript och varav de spridda volymerna
fingo hopletas från Uppsala, Paris,
Konstan-tinopel och andra håll; denna krönika kallas
av de arabiska lärda ”den fullkomliga”,
emedan den anses rymma allt, och sträcker sig
från världens skapelse till omkring år 1230
e. Kr. Intressantast från enkel västerländsk
synpunkt är den elfte delen, som handlar om
korstågstiden; och denna del översatte
Tornberg till svenska (Lund 1851), till och med
till en ganska egenartad, närmast kubistisk
svenska — hans naturliga språk voro
arabiska och latin —, vilket förlänar läsningen
dess säregna, en smula skrovliga charm. I sitt
företal till denna översättning (en trevlig bok
på tunt linnepapper, som trots sin obetydliga
tjocklek omfattar 590 sidor) berättar
Tornberg på ett vackert och älskvärt sätt om sin
planlagda edition av den arabiska texten av
hela det stora verket, hur trassligt och
tidsödande det varit med förberedelserna,
huru-ledes lärda vänner i Paris i hög grad hjälpt
honom med textens rättande, så att en stor del
av äran tillkommer dem, hur han till sist fått
understöd av ”en upplyst regering, som
ständigt skänkt sitt bifall och sin kraftiga
uppmuntran åt företag inom den österländska
litteraturen”, samt huruledes nu, i sista stund,
oförutsedda dröjsmål uppstått med
tryckningen. Trots allt, fortsätter han, är
emellertid nu tryckningen av tvenne delar av det
stora verket så framskriden, ”att förra delen,
mot slutet av sommaren, kan komma i
allmänhetens händer”. Enligt mitt förmenande är
denna sista sats underbar och bländande. Den
store lärde ser för sig en allmänhet som
börjar bli smått otålig över att inte få stilla
sin längtan efter Ibn-el-Athir på grundspråket:
må denna allmänhet endast ge sig till tåls en
liten stund till: mot slutet av sommaren skall
i dess ivriga händer läggas en första del av
det åtrådda verket. Det är en stor och skön
hunianistisk dröm som lever i denna
Tornbergs enkla sats.
Inte långt från Tornberg stå de båda
professorer, som bland alla lärda äro de båda
jag tycker mest om: W. P. Ker och August
Müller. Den ene var professor i poesi i Oxford
(ett fint ämne, i vilket man kanske inte har
någon professur utom där), den andre i
arabiska i Königsberg. Ker skrev om medeltida
litteratur, gammal epik, ballader, isländska
sagor och mycket annat, och han är den bäste
av alla som skrivit om sådant; August Müller
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
