Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Beijer: Trälen Melkolv. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD BEIJER
TRÄLEN MELKOLV
Det var i en liten stad på Europas västkust,
tidigt en sommarmorgon i tionde århundradet.
Luften var stilla, solen skulle inte gå upp på
ännu en timme. Himlen var molnfri och
stjärnorna bleknade.
Havet låg spegelblankt utanför den gamla
vågbrytaren av gråa, väldiga stenblock, byggd
av romerska trälar för femhundra år sedan.
Kraftiga järnbeslagna bommar flöto i vattnet
tvärsöver det smala inloppet till hamnen, deras
ändar voro med starka kedjor fastsmidda vid
kajen och med stora lås fästade vid
vågbrytaren. Längst ute på vågbrytaren bodde
hamnvakten i en oansenlig koja. Han öppnade och
stängde bommen morgon och kväll. På
aftnarna, när han låst bommen, lämnade han
nycklarna till stadens överhuvud. Om nätterna
ansåg man sig inte behöva någon
vakthållning. Stränderna på ömse sidor om staden
voro klippiga och otillgängliga många mil i
vardera riktningen. Åt landsidan omgavs
staden av tjocka murar och kraftiga torn. Man
ansåg sig väl skyddad mot onda anslag både
från hav och land, om endast bommar och
portar voro väl stängda. Och i mannaminne
hade man levat ostörd. Staden hade blomstrat.
Dess borgares rikedom var känd vida omkring
och dess kyrkors skatter sades vara omätliga.
En flottilj av nordmän kom glidande över
det lugna vattnet från norr. De hade tagit ned
seglen och rodde med trasor, dränkta i tran
omkring årtullarna för att inte göra något
buller. De visste, att staden hade en stark
besättning och att de skulle få en hård strid,
kanske bli tillbakaslagna, om de inte kunde
överrumpla den.
Flottan var hundra skepp stark. De största
förde sjuttiotvå man och de minsta tjugufyra.
Inalles tretusen man. Så stor styrka ansågs
nödvändig för företaget.
Himlen började redan ljusna i öster, då det
första skeppet gled fram efter vågbrytaren.
Allt var fortfarande lugnt. Varje man höll
andan. Man hörde endast vattnets svaga
porlande omkring stävarna.
Ledarskeppet strök fram till vågbrytarens
yttersta stenblock. Några händer fattade i den
skrovliga ytan och höllo fartyget stilla. Båt
efter båt lade till på samma sätt. Skeppen
voro så många att de lågo i tre rader utanför
varandra efter vågbrytarens hela längd. En
patrull från det första skeppet sprang i land
och omringade hamnvaktens stuga. Några man
trängde in och dödade honom.
När alla skeppen lagt till och männen
hunnit bli klara till stormning, gav ledaren
för anfallet signal. Tvåtusen män stormade
upp på vågbrytaren och sprungo inåt staden.
De rörde sig likväl under största möjliga
tystnad.
De hade inte hunnit långt, förrän en
larmklocka hördes inne i staden. Några
morgon
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
