Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Svenska psykologer - Anmälda böcker - Edvard Westermarck, Freuds teori om Oedipuskomplexen - Bror Gadelius, Tro och helbrägdagörelse jämte en kritisk studie av psykoanalysen - Poul Bjerre. Och snart står döden och stampar vid vår port - Alf Ahlberg, Tankelivets frigörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA PSYKOLOGER
Westermarck hör också till deras antal — som
identifiera själsliv och medvetande och därför
av logiska skäl hänföra alla icke medvetna
processer och beteenden hos människan till
fysiologiska förlopp. Begreppet det
undermedvetna kan, säger Gadelius, ej undvaras.
”Oförklarliga utan denna förutsättning äro de
hysteriska fenomenen, personlighetsklyvningen
och besattheten —, omvändelsen, extasen,
ingivelsen och inspirationen. Detsamma kan
sägas om de psykiatriska elementarfenomenen,
det från medvetandet avkopplade i paranoians
planmässiga utveckling, det teleologiska
sammanhanget i hallucinationernas genes, som
gör dem till en slutlig bekräftelse på länge
närda misstankar och storhetsdrömmar, den
opportuna glömskan.”
Den fysiologiska processen räcker ej till att
förklara dessa fenomen, betonar Gadelius. En
violin som ligger orörd på ett bord spelar ej
av sig själv några melodier. ”Hjärnans rent
fysiologiska självverksamhet kan på sin höjd
jämföras med spontana knäppningar i en
slappnande sträng eller i instrumentets
resonansbotten under växlingar i luftens
värme-och fuktighetsgrad. Lika litet som dessa
knäppningar och spontana ljud förmå
åstadkomma några melodier, lika litet kan av den
fysiologiska självverksamheten i form av
fysikaliskt kemiska förlopp, blodcirkulation och
ämnesomsättningsprocesser, vilka ständigt och
oavbrutet fortgå i en levande hjärna, bliva
tankar, omdömen och slutsatser.”
Man ger Gadelius rätt i dessa
överväganden. Vill man av logiska skäl för att
fast-hålla en definition på det psykiska som
medvetande utesluta därifrån alla förlopp, som
ej falla inom uppmärksamhetens blickfält, så
kommer man att belasta den fysiologiska
processen med egenskaper, som å andra sidan
komma i uppenbar motsägelse mot det
naturvetenskapliga begreppet om en sådan. Man
upprättar bara en andra själ, som övertar en
BROR GADELIUS
stor del av den förras funktioner, och man
hamnar just därmed i en olidlig motsägelse.
Alla processer, som visa en utveckling,
identisk med den som eljest tillskrives det
psykiska livet, och som när deras resultat
slutligen uppdyka i det fulla medvetandet,
presentera en andlig nyskapelse, vare sig av
psykopatisk eller av normal och värdefull art,
ett löst problem, ett tillstånd visande ett nytt
mått av psykisk mognad, måste hänföras till
det psykiska livet. Nu finnes visserligen
anledning att fråga sig, om alla dessa processer,
bekvämt kallade undermedvetna, verkligen
varit fullt omedvetna och icke snarare
företett olika grader av medvetande. Det har
iakttagits att även de skilda jagen i en
personlig-hetsklyvning icke äro så alldeles omedvetna
om varandra. Men fasthållandet vid en viss
standardiserad medvetenhet som det psykiskas
kännetecken kan bli en dogmatisk,
antiveten-skaplig hållning, som utestänger från
för
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
