Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Björkman: Waldteufel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL BJÖRKMAN
avståndet var dock inte längre än härifrån
grinden och till balkongen på Kaiserhof!
Och ännu en gång — fast under mera
solenna former — skulle Waldteufel spela
gengångarens roll, föra det förflutnas talan
och väcka plikten och plågsamheten till liv
när nuet bjöd upp till vals i hans eget namn.
Det var i Wien det hände, i Dollfuss’ sista
sommar, bara några veckor innan
revolverskottet ändade den lille mannens korta, stolta
och hängivna liv. Han hade i den första
juniveckan bjudit till bal ute på Schönbrunn, och
tack vare en av dessa lyckliga tillfälligheter
som kan förfölja resenären, hade också jag
fått en inbjudan till denna fest, som väl skulle
beteckna höjdpunkten i Wienersocietetens
fattiga men glada vårsäsong. Det var i Maria
Teresias spegelgalleri balen gick av stapeln,
en praktfull fest i ett ljushav som luxuöst
kontrasterade mot den mörka natten där ute
i parken, där en och annan mjölkvit lykta
lyste som en ögonvita i mörkret ur de små
sicksackvägarna mellan Neptungrottan och
glorietten. Därutanför var Wien och
sommaren, och resedagarnas första lycka
bräddade mitt hjärta — några sceniska
reminiscenser från de sista kvällarna på
Raimund-theater och Theater in der Josephstadt
glimmade till i hjärnan och försvunno — min
väninna, den mörka och barnsliga lilla
rumänska diplomatdottern, lovade all den
flyktiga och bekymmerslösa lycka, som ett
reseäventyr kan skänka. Och kronorna
strålade i spegelgalleriet, och det var bal på
Schönbrunn, och vad kunde väl en ung
skandinavisk resenär begära mer av livet en
festlig kväll som denna?
Då spelade det upp till första valsen. Vad
orkestern intonerade, var ingenting annat än
den väldigt svepande valsdröm som
Waldteufel komponerat till den parisiska hovbalen
år 1868 — ett praktstycke av sötma,
själlös
het och graciös uppsluppenhet. Med Maria
Teresias lättsinniga galleri på Schönbrunn
stämde denna vals inte illa samman, och det
dröjde inte länge förrän galleriet var ett enda
böljande hav av uniformer och ordenssmidda
frackar och av allt vad de stora modehusen
neråt Kärntnerstrasse kunnat uppbringa av
elegans för ingenuer och rangmatronor.
Waldteufel! Waldteufel! Så blev han för en stund
kronan på festen, ett den graciösa glädjens
älskvärda och fransyska sändebud.
Waldteufel! Waldteufel! Några lyckliga minuter av
frihet, lyx och oförnuft. Men det skulle inte
dröja länge förrän också här skuggan föll över
salen, och när den sista takten klingat slut,
mötte jag mitt propra frackjag i en av
speglarna i stora galleriet och frågade mig med
något av den nymornades iver vad jag
egentligen hade här att göra. Ty pojken, som
en gång lyssnade så gripen till Waldteufels
speldosa, stod med en förfärande klarhet fram
för min syn, och där jag satt på min blåa
taburett under speglarna på Schönbrunn, mitt
i ljuset från festens alla tända kronor och
mitt uppe i dansens och reseveckans
ogrumlade lycka, förstod jag med ens hur svårt det
var mig att möta blicken från de ögonen ur
det längesedan förgångna. Småstadsgatan och
fönstret och näsan som trycktes platt emot
rutan — pojken som satt där och hängde,
sträckte sig väl hans fantasi någonsin så
långt som till att få hemortsrätt på en fest
som denna? Eller var det kanske just så
här som hans dröm om stora världen
gestaltade sig när dimman över textilfabriken blev
alltför grå och outhärdlig? Allt han drömde
om den gången, det hade redan blivit mitt,
utan min förskyllan eller allra ringaste
värdighet, och med något som jag först tog för
ångest, men som inte kan ha varit något annat
än samvetskval, förstod jag för första gången
hur försvinnande litet av mig själv som i
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
