Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Statsmän - Anmälda böcker - Francis Hackett, Francis I - Winston S. Churchill, Marlborough, His Life and Times - Hector Bolitho, Victoria, the Widow and her Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR SVANSTRÖM
STATSMAN
Efter sin enorma framgång med sin 1929
utgivna bok om Henrik VIII fördes Francis
Hackett av sina litterärt historiska ambitioner
över Kanalen, där han slog sig ned i det
begynnande femtonhundratalets Frankrike. Det
måste erkännas, att Hackett är en herre, som
icke gör sig någon onödig brådska. I fem års
tid idkade han umgänge med Frans I och hans
hov, innan han ansåg sig böra ta till orda om
dem. Det verkar, som om han kom dit med
mycket högt spända förväntningar. Men det
verkar också, som om dessa förväntningar
icke alldeles infriats. Man får det intrycket,
att han vid avskedet från sin sista kungliga
värd hunnit att bli ganska trött på honom. För
all del, han är artig och förekommande och
förstående, kanske en liten smula för
förstående. ”Han var så mänsklig”, säger Hackett
på ett av de sista bladen i sin bok om Frans I.
”Även i hans sista porträtt, där han plirande
träder oss till mötes som en fördärvad
gammal satyr, finns det något rikt och saftigt. Han
hade levat sitt liv fullt och helt, denne
kunglige filur, såsom han själv på sin dödsbädd
hest bekände, och han hade satt smak på sin
existens. Han blev aldrig en hypokrit. Han
Francis Hackett: Francis I. Heinemann.
London 1934. 12 s. 6 d.
Winston S. Churchill: Marlborough, His Life
and Times. Vol. II. Harrap. London 1934. 25 s.
Hcctor Bolitho: Victoria, the JVidow and her
Son. Cobden-Sanderson. London 1934. 21 s.
gick helt och fullt upp i umgänget med dem,
i vilkas sällskap han framlevde sitt brokiga
liv, män såväl som kvinnor. Han hade rasat
med dem i sin ungdom och rimmat med dem
i sin mannaålder, han hade varit full av
upptåg och spratt, han hade givit rännarbanan
sitt och jakten sitt, han hade lyft sin lans för
att ta upp kampen mot sina fiender. Med
förtjusning hade han kramat ut den saft, som
fyllde hans liv. Han visste, att han var en
ani-mal varelse, en stor och stark best, stolt i sin
överflödande, skälvande kraft.”
Det är mycket vackert sagt. Det är också
utan tvivel riktigt. Men när allt kommer
omkring, är det som epitafium över den man,
som av ödet satts att styra ett av Europas
främsta länder i en av den europeiska
historiens största kriser, icke särdeles
imponerande. Luther, sade Frans I med rynkade
ögonbryn, är en trist herre. Det föll honom
aldrig in, att detta blamerande omdöme
passade bättre in på honom själv. Eftervärlden
har emellertid för länge sedan insett det. Och
trots alla maskerande ansträngningar och all
god vilja å Francis Hacketts sida råder det
nog intet tvivel om att även han till sist
kommit till insikt därom.
Det skall villigt erkännas, att mr Hackett
gjort sitt bästa. Han gör alltid sitt bästa. Han
är nämligen entusiast. Boken om Henrik VIII
blev på sin tid lika firad som den blev
nedgjord. Den väckte på sina håll ett oerhört
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
