- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni-augusti 1935 Årg. 4 Nr 6 /
71

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Statsmän - Anmälda böcker - Francis Hackett, Francis I - Winston S. Churchill, Marlborough, His Life and Times - Hector Bolitho, Victoria, the Widow and her Son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STATSMÄN

på höjdpunkten av hans karriär, i glansen av
Blenheims krigiska gloria, går han icke längre
några omvägar. Han stiger raka vägen upp
i de drastiska superlativernas sfär. Den värld,
vari Marlborough och hans generation av
engelsmän levde, antar i Winston Churchills
kärleksfulla fantasi gigantiska proportioner.
Marlborough själv blir den man, som i hela
Englands historia utövat ett större inflytande
på Europa än någon annan personlighet
nedom tronen, en man, som ”med massiv
överlägsenhet rådde över händelser och
människor, över vänner och motståndare”.
Drottning Anna växer ut till ”en av de starkaste
personligheter, som någonsin härskat över de
brittiska öarna” — Churchill finner en
jämförelse med Elisabet väl på sin plats.
Marschen från slätterna vid Nordsjön till Donau,
vilken ledde till slaget vid Blenheim, blir
”den mest heroiska episoden i den brittiska
arméns annaler”. ”Varken Wolfe framför
Quebec eller Nelson inför Trafalgar hyste en
renare kärlek till sitt land och dess sak än
Marlborough vid detta tillfälle, höjdpunkten
av hans karriär.” Allt som allt: ”Vi kunna
tryggt hävda, att denna period är den största
i våra annaler.”

Skall kritiken sätta in, så är det väl just
mot denna superlativa grundton, som den i
första rummet måste riktas. Det är nog ingen
fråga om att icke Churchill genom sin
entusiasm, sin vrede och sin kärlek och genom
den lätthet, varmed orden forsa fram ur hans
penna, i åtskilliga stycken råkat att förrycka
proportionerna. Härvidlag finnes nog
åtskilligt att. säga, och specialisterna på tidens
historia skola helst säkert i sinom tid fälla
sin dom. En icke-expert kan emellertid tills
vidare med fördel och med gott samvete
stävja sin kritiklust. I varje fall vill den, som
skriver" detta, icke kasta den första stenen. Ty
den andra delen av Churchills stora biografi

är dock i sin art en lysande prestation, en lika
levande som blodfull och konstnärligt
fulländad bok. Winston Churchill har mobiliserat
hela sina väldiga fonder av energi och alla
sina bländande talanger icke blott för att
klarlägga Marlboroughs världshistoriska betydelse
och insatser utan även för att komma åt hans
lönnliga tankar och hemliga känslor, hans
personlighet och hans karaktär. Han visar
honom som den uppoffrande statsmannen och
som den stolta och omtänksamma
familjefadern, grundaren av en dynasti — ”a builder
of England for • posterity and for himself”.
Mödosamt har han plöjt igenom hela den
väldiga litteraturen och utforskat arkivens
gömmor, och med minutiös noggrannhet har han
undersökt terrängen på de platser, där
Marlborough en gång förde sina trupper an mot
franska bataljoner. Winston Churchill känner
ingen kallt beräknande, cynisk och omoralisk
och lycksökande Marlborough, han känner
endast en stor patriot, som drevs att ta
oerhörda risker men som bakom den ryktbara
masken av olympiskt lugn dolde en frätande
oro och osäkerhet, som aldrig var så olycklig
som inför ett stort avgörande och som med
rörande ödmjukhet bekände sitt fullkomliga
beroende av hustrun, den passionerade,
nyckfulla, härsklystna och något hysteriska Sarah,
drottningens gunstling. ”Min största tröst just
nu”, skrev han till henne från en av
krigsskådeplatserna, ”är att någon gång kunna
sitta ensam i min stol någon timme och tänka
på den lycka, som änriu kan bli min,
nämligen att i lugn få leva tillsammans med dig.”
Mycken kärlek slösades icke på honom:
”Misslyckas han”, röt oppositionen i England under
marschen mot Donau, ”komma vi att slita
honom i stycken som hundar, när de hunnit
upp haren.” Det hela omges av monumentala
skildringar av fälttågens slag och marscher,
detta vanligen så prövande inslag i den
mili

71

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 10:31:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-6/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free