Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ragnar Svanström: Statsmän
- Anmälda böcker
- Francis Hackett, Francis I
- Winston S. Churchill, Marlborough, His Life and Times
- Hector Bolitho, Victoria, the Widow and her Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR SVANSTRÖM
emellertid icke fått mycket med av dem. I
sällskap med Frans I har han låtit dem försvinna
bakom det franska hovets yppiga sparlakan.
Han måste låta dem försvinna. Ty han har
upptäckt, att Frans i hela sin animala glans
och krigiska gloria egentligen hade mycket
litet att göra med det stora, som hände i tiden.
Och sin publik till behag har han låtit sortien
bli så pikant som möjligt.
Hacketts program och metoder har sina
risker. I fem år lär han ha arbetat på sin bok
om Henrik VIII. Boken om Frans I ägnade
han lika lång tid. Det är icke utan bävan och
undran man ser fram mot resultatet av nästa
femårsplan i Hacketts litterära verkstad.
*
”A striking letter” kallar Winston Churchill
ett tidigare okänt brev från hertigen av
Marl-borough till hans hustru, vari denne — det
var i maj 1703, och hans kanoner dundrade
som bäst utanför det belägrade Bonn —
allvarligt, enkelt och rättframt talar om målet
för sina strävanden. Om blott drottningen var
nöjd med honom, var han lycklig, förklarade
han. Det var hans högsta önskan. Men inom
honom brann också en annan tanke, den
nämligen att förhindra, att Frankrike någonsin
bleve mäktigt nog att diktera lagar för
England — ”that France may never have in their
power to impose laws upon England”.
Det är icke svårt att förstå Winston
Churchills beundran för ett uttalande av
denna art. Det är lätt att tänka sig, med
vilken förtjusning han måste ha befordrat detta
brev till trycket, sedan han spårat upp det i
Blenheims arkiv. Churchill har med ursinnig
energi föresatt sig att övertyga en likgiltig
eller skeptisk värld, att den förste hertigen av
Marlborough var icke blott en framstående
krigare och utrikespolitiker utan också en av
de genialaste män och märkligaste karaktärer,
som någonsin övat inflytande på
engelsmän
nens öden. Och i detta brev har Marlborough
med storslagen enkelhet formulerat det
centrala problemet i engelsk tävlingskamp med
andra nationer under alla tider, det nämligen
att en kontinental makt aldrig må bli
mäktig nog att diktera lagar för det engelska
öriket.
Det är som sagt lätt att förstå Churchills
entusiasm och djupa beundran. Ty har han
icke själv kämpat för detta samma mål, för
vilket Marlborough kämpade? Har han icke
själv i stora kriser, skälvande av spänning och
sjudande av handlingsvilja, fått uppleva det
oerhörda allvaret i detta problem, vars
aktualitet sedan det år i sjuttonhundratalets gryning,
då Marlborough fixerade det, ständigt stegrats
på sin väg över året 1914 fram till 1935?
Personliga upplevelser av intensivaste art
knyta Churchill samman med denne den
berömdaste representanten för hans berömda
familj. Det kan helt säkert icke tillskrivas
författarens talanger endast, att språket i hans
Marlboroughbiografi blivit så klart och skarpt
och andan däri så inspirerat levande. Vi
behöva bara kasta en blick ut över den
världspolitiska arenan av i dag med dess tunga
ovädersmoln för att förstå en av orsakerna
därtill och säkerligen icke den minst
viktiga. Boken om Marlborough hör till det
slagets levande historia, där nuet
aktualiserar det förflutna och det förflutna
stimulerar nuet.
Winston Churchill är stolt, rasande stolt
över den förste hertigen av Marlborough. I den
första delen av sin biografi, recenserad i
Bonniers Litterära Magasins februarinummer
1934, vill han principiellt göra upp med en
äldre, ur moraliska synpunkter starkt kritisk
uppfattning av denne den fruktansvärdaste av
Ludvig XIV :s motståndare. Nu i den andra
delen har han efter väl förrättat värv fria
händer. Denna gång, när han skildrar sin hjälte
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Aug 22 10:31:39 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-6/0072.html
