Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Lindberg: Revolutionshistoria - Anmälda böcker - Alma Söderhjelm, Marie Antoinette et Barnave, correspondance secrète - Alma Söderhjelm, Marie Antoinettes stora hemlighet - G. Lenotre. La Révolution par ceux qui l’ont vue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVOLUTIONSHISTORIA
Marie Antoinette et Barnave, correspondance secrète. Par Alma Söderhjelm.
Colin. Paris. Frcs 30: —.
Alma Söderhjelm: Marie Antoinettes stora hemlighet. Holger Schildt. 7: 50.
G. Len otre: La Révolution par ceux qui 1’ont vue. Grasset. Paris. Frcs 15:—.
Recenserade av FOLKE LINDBERG
Våra arkiv och bibliotek äro rika på
urkunder med en egen historia, en historia som
ofta nog kan vara lika växlingsrik och
fängslande som de öden och händelser de själva
förtälja om. Man tänke blott på de i de
statliga arkiven förvarade brev och andra
handlingar, som uppsnappats under krig eller
beslagtagits för att tjäna som bevismaterial
mot en anklagad och av vilka många en gång
i tiden varit avgörande för en människas liv
eller död. Och det saknas icke exempel på
att viktiga handlingar, som länge gått ur hand
i hand, plötsligt spårlöst ”försvunnit” och
vandrat underliga vägar för att, när de till sist
dyka upp, bli föremål för en vetgirig
eftervärlds lidelsefulla intresse.
Få av vår lärdomshistorias manuskriptöden
äro dock så fängslande som den så kallade
Löfstadskorrespondensens. Med detta namn
brukar man beteckna den brevbunt i
biblioteket på Löfstad i Östergötland, som
inrymmer korrespondensen mellan Marie Antoinette
och Barnave. Hur skall man nu till att börja
med förklara, att dessa papper råkat hamna
på en plats så avlägsen från den
världshistoriska skådebana, där de båda brevskrivarna
spelade sina tragiska huvudroller? Sannolikt
har det gått så till, att breven av drottningen
lämnats i Fersens vård vid den trogne
vännens sista riskfyllda besök i Tuilerierna efter
flykten till Varennes. Att de sedan förts till
Löfstad är helt naturligt, eftersom den
östgötska herrgården tillhörde Fersens syster och
hennes man, greve Adolf Ludvig Piper.
I mer än ett sekel fingo sedan de märkliga
breven slumra i ostörd ro på sin avlägsna
förvaringsort. Visserligen förelåg en uppgift om
att vissa delar av drottningens korrespondens
räddats till utlandet, men då varje ledtråd för
deras uppsökande saknades, tvangs
forskningen att resignera. Desto större blev
sensationen, när en historiskt intresserad amatör,
O. G. von Heidenstam, år 1912 tog sig för att
utge korrespondensen av trycket. Den första
entusiasmen följdes dock av ett svårt bakslag,
så snart den historiska kritikens
representanter hunnit litet närmare granska Heidenstams
edition. Texten befanns innehålla åtskilliga
besynnerligheter, och då dessutom de av
utgivaren tillfogade anmärkningarna vimlade
av fel, låg det nära till hands att tvivla på
själva brevens äkthet. Vissa kritiker tvekade
ej att stämpla det hela som ett falsarium i stor
stil, och de historiker, som icke ville gå så
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
