Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - D. C. Somervell, The Reign of King George the Fifth. An English Chronicle, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Här möter läsaren inga nya synpunkter och
föga nytt material. Författaren har vinnlagt
sig om att i detta parti hålla sig till den
officiösa engelska historieskrivningen. Däremot
bjuder skildringen av khakivalen i december
1918 mycket av intresse och detsamma gäller
också den engelska aktionen vid
fredskon-ferensen 1919. I båda dessa kapitel är
naturligtvis Lloyd George huvudpersonen och hans
politik är föremål för en visserligen kritisk,
men dock påfallande försiktig granskning.
Efterkrigstiden är utförligare behandlad,
särskilt uppgörelsen med Irland och den första
arbetarregeringens tillkomst. Som bekant blev
Englands första arbetarregering mycket
kortvarig, den satt endast tio månader och direkta
orsaken till dess fall var otvivelaktigt det
beryktade Zinovievbrevet, som Foreign Office
lät offentliggöra endast några dagar före valen
i november 1924. Av många tecken att döma
var brevet en skickligt gjord förfalskning i
avsikt att kompromettera arbetarpartiet och
blåsa nytt liv i bolsjevikskräcken. Somervell
vägrar emellertid att ta ställning till
problemet och avfärdar det nog en liten smula
väl lättvindigt: ”Om brevet var äkta eller inte
och hur eller varför det publicerades i detta
ögonblick, är saker, som alltid komma att
förbli höljda i dunkel och äro av föga
betydelse.”
Här torde läsaren ha goda skäl att göra en
reservation. Det finnes nämligen ingenting,
som utesluter, att en framtida
historieforskning inte ska kunna avgöra, om brevet var
äkta eller inte och framför allt är det en
ingalunda oviktig sak att få veta, om det engelska
utrikesdepartementet vid denna tidpunkt
medvetet saboterat landets sittande regering.
Episoden med Zinovievbrevet är onekligen en av
de tråkigaste händelserna i det offentliga livet
i våra dagars England och det väcker endast
förvåning, att inte Foreign Office själv ännu
funnit tidpunkten vara inne att rentvå sig från
eventuella misstankar om att ha svikit sin
lojalitet mot regeringen. Det konservativa
partiet skulle säkerligen också ha all anledning
att nu lägga korten på bordet, men tyvärr är
inte mr Soihervell ensam om att helst vilja gå
förbi hela affären.
Baldwins konservativa kabinett är föremål
för en både utförlig och roande teckning,
som ger klar belysning åt de svårigheter, som
regeringen alltifrån sin tillkomst måste
bemästra, då det gällde förhållandet till partiets
mest reaktionära grupp. Lidelsefri och
övertygande är skildringen av storstrejken 1926
och även om anmälaren skulle vilja reservera
sig något för författarens oförblommerade
beundran för Baldwins inrikespolitik, så måste
han ge sitt avgjorda erkännande åt den
försiktiga, men tungt vägande kritik, som
levereras åt Sir Austin Chamberlains
osjälvständiga och olyckliga utrikespolitik.
Som en bjärt motbild till Sir Austin
Chamberlains sentimentala gallomani rullar
Somervell upp bilden av sedermera Lord Snowden
vid Haagkonferensen 1929, då England första
gången sedan kriget på allvar sade ifrån sin
mening om den europeiska politiken. ”England
var förtjust”, säger Somervell, ”det hade fått
tillbaka sin Lord Palmerston. Hyllningarna
för mr Snowden vid hans återkomst till
England hade något förtjusande gammalmodigt
över sig. Man trodde sig åter förstå, att
det gamla brittiska lejonet, som verkade så
antikverat, ännu fanns i livet och att det ännu
kunde ryta på sitt gamla hotfulla sätt.”
Med tillkomsten av den ännu sittande
”nationalregeringen” slutar egentligen
Somer-vells arbete. Skildringen är visserligen
fortsatt fram till nyåret 1935, men den har under
dessa sista år medvetet begränsats till en kort
kronologisk översikt av de viktigaste politiska
händelserna. Med den moderat konservativa
inställning som författaren har, är det
naturligt, att han med lätt hand går förbi alla de
svårigheter, som ”nationalregeringen” har att
kämpa mot och att han inte spiller många ord
på det faktum, att dess ställning sedan några
år tillbaka är fullständigt undergrävd. Ännu
mindre har han något att säga om att
regeringen med sin nuvarande
sammansättning omöjligt kan överleva parlamentsvalen
nästa år.
Som tidigare nämnts spelar kung Georg
själv en mycket undanskymd roll i denna
”engelska krönika”. Karakteristiskt är
författarens uttalande, att ”den allra viktigaste
händelsen i kungens liv var hans giftermål
1894 med hans kusin, drottning Mary”. Men
med rätta dröjer Somervell också ett
ögonblick vid en demokratisk monarks verkligt be-
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
