Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Dikter - Aftonrodnad - Midnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTER
V.
Och allt som fått förrinna och förödas:
vårt ödes själ, den djupa kvintessensen
— kan svalla upp och hemligt återfödas
här vid den yttersta och sista gränsen.
Och språkets liv, det nyktert andetomma,
kan under aftonljusets sköna stråle
fyllas med hemlighetens sav och blomma
som varje vår Astartes torra påle.
. . . Oss vänta ej de gyllne företagen,
ej segerns frukter, inga stolta byten
och ändå kan den mycket sena dagen
ge en reflex av morgonen och myten.
Det fromma liv^som middagsljuset glömde
kan sakta vakna med vår avskedssmärta
— och vad den unga mänskligheten drömde
brinna emot oss som ett heligt hjärta.
Midnatt
i.
När varje dag vår fattigdom förkunnar
. . . när helighetens djupa flöde tryter,
då locka oss som trolska hälsobrunnar
förkristna sakrament och urtidsmyter.
II.
Vi lämna bävande det kristna hoppet
för bilder, drömda länge dessförinnan.
Ej av en fader ledes världsförloppet:
tvekönad är den stora gudgudinnan.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
