Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Lagercrantz: Mossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOSSEN
Ovanför är luften full
av den ilskna myggen.
För den svarta bromsens skull
lägger hästen sig omkull,
rullar runt på ryggen.
Gäddan får en groda fast,
vill ej gärna släppa.
Blixtsnabbt och med tvära kast,
som om vingen plötsligt brast
far i skyn en snäppa.
Nu får rapphönsäggen liv,
bruna skalen spricka.
Spoven går med långa kliv,
värdigt över gyttjans kiv.
Koma går att dricka.
Pojkarna med bockad rygg
vänder torv och stänker
gyttja på sin kropp mot mygg.
Svagdricksflaskan gungar trygg
i dikets djup och blänker.
Vita molnet löses opp,
skingras och försvinner.
Solen stannar i sitt lopp,
driver svett ur varje kropp,
flammar gul och brinner.
Över marken går musik,
tung och tät som söver.
Sommardag, på solsken rik,
paradisets dagar lik,
sjung bland ljung och klöver.
III.
Det blåser till höst
och tuvornas bröst
piskas nakna av stormen.
En farande sky
blir ständigt ny,
slites och ändrar formen.
En starflock slår ner
bland videkvarter.
Haren, den gråa, förblöder
ur sliten artär
bland isiga bär.
Solen flämtar i söder.
Nu slits inom kort
trastboet bort.
Fibrerna ryker och strimmar.
En tistel så röd
som bränntorvens glöd
står invid diket och glimmar.
Se sommaren står
med fladdrande hår
och feberrosor om kinden.
Det blåser till höst.
En främmande röst
stiger och faller med vinden.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
