Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RONALD FANGEN
BREV FRÅN NORGE
1.
Jag tillhör en generation av norska
skribenter som nu så gott som allesammans ha
passerat de fyrtio. Men i alla fall händer det
jämt och ständigt att vi framställas som unga.
En verkligt ung man avgav för kort tid sedan
en indignerad protest emot detta, och ingen
protest kan vara mera berättigad. Man är
inte ung och lovande, när man har uppnått
fyrtioårsåldern. Man har naturligtvis rätt att
hoppas och tro att man har sin bästa tid, sina
rikaste produktionsår framför sig, men det är
andra som kunna göra anspråk på att kallas
de unga.
Vad kan det bero på att min generation i
norsk litteratur alltjämt kallas ung? Orsaken
kan inte vara någon annan än den, att det har
varit klen återväxt på unga talanger i norsk
litteratur under de senaste tjugu åren. Låt oss
undersöka saken litet närmare.
De stora namnen inom norsk lyrik äro
Aukrust, Olaf Bull, Wildenvey och Øverland.
Både Aukrust och Bull dogo vid alltför unga
år. Wildenvey blir femtio år nästa år, och
Øverland närmar sig också så smått de femtio.
De två ypperliga lyrikerna Tore Ørjasæter
och Alf Larsen äro båda i femtioårsåldern.
Så hoppa vi tio år nedåt och komma till
Gunnar Reiss-Andersen, som fyller fyrtio
nästa år. Också han har tillhört de evigt unga,
som nu måste försona sig med att ungdomen
är förbi. Men inte utvecklingen, får man
hoppas. Hans formella begåvning är
enastående smidig och uttrycksfull. Han har stark
känsla och fint poetiskt sinne. Men han har
inte något tydligt ansikte, man kan inte se
vem han egentligen är. Han är en värdefull
diktare, som man uppriktigt önskar ny växt,
konsistens, sammanhang. Hans handikap är
att han gick ut i livet och diktningen i en
hohemtid som dyrkade stämningen,
själfullheten, det fragmentariska, företeelser som ju
äro bra och riktiga allesammans, men som
förtära sig själva och som sannerligen inte
härda sin man.
Vi komma så till Nordahl Grieg — och här
måtte vi väl ha ungdom I Men nej! Tiden har
den besvärliga egenskapen att gå. Till och
med den stoltaste, mest intensive innehavare
av lycklig, lovande ungdom är plötsligt inte
så uug längre. Grieg har uppnått den
imponerande åldern av trettiotre år, och den
ovannämnde, verkligt unge mannen (Niels
Christian Brøgger i en artikel i Tidens Tegn) har
faktiskt rätt att resolut frånkänna honom
rätten att kallas ung, han har gått in i
medelåldern, här gives ingen pardon . . . Nordahl
Grieg var tjugu år när han debuterade som
lyriker med diktsamlingen ”Runt Kap det
gode håb”, och han har sedan dess flitigt
producerat sig på snart sagt alla litteraturens
områden. Som lyriker hade han sin stora
folkliga succé med ”Norge i vore hjerter”. Som
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
