Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RONALD FANGEN
romanförfattare rönte han stor framgång,
som han dock icke har fullföljt, med
rese-romanen ”Skibet går videre” (svensk
översättning ”Skeppet går vidare”). Det är
dramatiken som de sista åren har frestat och
sysselsatt honom. Under åren 1927—32 skrev
han tre dramer, om vilka meningarna voro
delade. Men vad man än ansåg om dem, så
måste man medge, att han åtminstone inte var
rädd för stora uppgifter. Han har alltid haft
en oförfärad gåpåaranda, högt spänd
ärelystnad och stark vilja. De sista åren har han
tegat, och synbarligen har han haft gott av
denna period av improduktivitet, som så ofta
infinner sig när en tidigt produktiv man
passerar de trettio. Hans nya skådespel, ”Vår
ære og vår magt” (titeln är hämtad från en
dikt av Bjørnson), blev under de mest
dramatiska omständigheter uppförd på Den
natio-nale scene i Bergen och blev en stor seger för
både diktaren och teatern.
Vad diktaren i detta ypperliga dramatiska
arbete har vunnit är ett mera fruktbart
förhållande till verkligheten. På ett sätt har nog
Grieg alltid varit i kontakt med verkligheten,
men man kunde frestas säga på ett litet
krampaktigt, hektiskt sätt. Han har velat
erövra verkligheten i ett enda jättestort,
deklamatoriskt nafs, men hans konstnärliga
organism har inte kunnat tillgodogöra sig
födan. I sitt nya skådespel låter han
verkligheten tala för sig själv, han deklamerar inte
om den. Därmed har stoffet ovillkorligen
blivit friskare. Samtidigt ha hans intentioner
blivit klarare. Han gisslar blodsugande
affärsmän av en typ som man träffar på världen
runt, men som han har lokaliserat till sin
födelsestad Bergen — något som gav upphov
till indignerade protester och ett försök att
förhindra styckets uppförande på Bergens
teater. Typen är ypperligt sedd och skildrad.
Ett särskilt gott grepp av författaren är att
visa, hur stridiga egenskaper ligga sida vid
sida inom en och samma människa,
fullständigt oförmedlade, somliga användbara i
arbetet, andra i festligt lag, ytterligare andra
i hemmet. Mannen är lika stolt över sig själv
som affärsman, när han utan att blinka
skickar folk i döden, prutar på priser och
skyller på samhälleliga intressen — som han
är rörd över sig själv, när han i hemmet
uppträder som ett rent vidunder till sentimental
fader. I vänners lag är han givetvis med på
noterna i fråga om den cynism, som hörde
jobbartiden till. Hemligheten med honom är
att han anlägger moralisk lokalfärg, vilket
återigen betyder, att han är kemiskt fri från
personlighet. Det är i själva verket en i sin
ohygglighet ganska enastående
människoskildring som Grieg här har presterat. Han har
klart och tydligt skildrat den totalt upplösta
människan, ett oorganiskt väsen, en mänsklig
mekanism, som fungerar förträffligt just
därför att den i känslohänseende är avtrubbad
och i moraliskt avseende helt utan
medvetande.
Det är riktigt att se en sådan människa som
social företeelse och sätta in henne i ett socialt
sammanhang. Man har sagt att skildringen är
överdriven och karikerad och att bilden av
samhället är orättvis i sin fördelning av
ljus och skugga. Det kan vara möjligt, men
betyder enligt min mening ingenting för
skildringens konstnärliga sanning och mänskliga
giltighet. Var och en som har sett sig omkring
en smula och tänkt litet över tidens sociala
kris måste erkänna, att Grieg i denna
typskildring rör vid samfundsorganismens mest
inflammerade nerv. Griegs skeppsredare är ett
socialt väsen, har socialt inflytande, han hör
i själva verket till dem som dominera det
sociala livet, men han har ingen social känsla.
Vi ha sett typen på alla områden — en
jättelik cynisk spekulation i människor och
möjligheter, en spekulation som obehindrat har
tillåtits prostituera det kulturella, ja till och
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
