Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NORGE
en hel generations stora ljus. Han satt där
i den ödsligaste ensamhet och gjorde ned hela
sitt folk och hela mänskligheten: de idioterna,
de banditerna! Det var iskallt och
skrämmande, men den som frös mest var den gamle
mästaren själv, och därför måste jag hålla av
honom. När allt kommer omkring tillhör man
själv den mänsklighet man hånar. Och jag
har svårt att förstå ett människoförakt, vari
icke föraktaren själv är innefattad.
Och här vänder jag med ett par ord
tillbaka till Nordahl Griegs skådespel. Han har
på ett lysande talangfullt sätt skildrat en typ,
som sannerligen inte är god, och han har satt
in honom i ett socialt perspektiv som
obarmhärtigt avslöjar hur sådana människor
undergräva ett samhälles samlade kraft, därför att
hela deras själsliga organism består av
fragment som äro inbördes oförenliga.
Skildringen är gjord både med förbittring, hån
och humor. Det är en skildring till skräck
och varnagel — också för diktens egna. Om
vi med djävulsk skarpsyn se grandet i vår
nästas öga, så är det ingenting mindre än vår
solklara plikt att obarmhärtigt börja
sysselsätta oss med bjälken i vårt eget. Först då
kan diktaren kräva att bli hörd. Ty det skall
nog visa sig, att gamle mäster Ibsens
definition står sig — att dikta är att ”hålla
domedag över sig själv”. Endast på det sättet kan
det — fortfarande med Ibsens drastiska
uttryck — bli möjligt för diktaren att vara med
om att rensa kloaken i stället för att bada
i den. Endast därigenom är det också möjligt
att komma över i en ny kulturform — att från
en psykologisk tidsålder komma över i en
andlig. Men det är ett kapitel som jag kanske
kan få tillfälle att skriva om en annan gång
i denna tidskrift. En sak kan jag emellertid
säga som en spådom: jag är övertygad om
att litteraturen om bara tio år kommer att
se åtskilligt annorlunda ut än den gör i dag.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
