Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa (III) - Anmälda böcker - Thomas Wolfe, Of Time and the River - William Faulkner, Pylon - Erskine Caldwell, Journeyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
igen; på båten får han se en ung flicka som
han börjar drömma om och han förstår att
det är ingenting annat än detta han hela tiden
sökt: kvinnan, en kvinna.
Det finns många intensiva scener och
kraftfullt avbildade människor i denna krönika;
Wolfe går fram som en tank när han sätter in
alla sina krafter som berättare: han tar med
allt som kommer i hans väg. Där stiger
morbrodern Bascom Pentland livslevande fram i
imponerande och festlig helfigur med sin
svada och sina originella vanor. Han är ett
slags omåttlig livsdyrkare som urspårat, en
präst som blivit agnostiker; han älskade en
gång sin hustru, men greps utan anledning
av den vanvettigaste svartsjuka och när den
gått över var han så likgiltig för henne som
om hon inte existerat; de har fortfarit att
leva tillsammans, döva och blinda för
varandra, som i olika världar, och hon pinar
honom med att spela Wagners operor på
grammofon i oändlighet. Man får också en
livfull föreställning om den småborgerliga
bostonfamilj där Eugene umgås som dotterns
fästman; han driver alltför våldsamt med
deras inskränkta moralbegrepp och puerila
lyckoföreställningar, han gör sig omöjlig
och blir förvånad när han ser vilken
värdighet de insveper sig i då de finner sitt
heligaste förhånat. En bred skildring av hans
upplevelser under en biltur med några
kamrater framstår med en intensiv, nästan episk
karaktär; de är berusade, far fram med
otill-låten hastighet, hejdas av några nitiska poliser
i en liten stad och förpassas brutalt till
fängelset; Eugene blir inmotad i en cell där
det sitter en neger och han kastar sig i ursinne
över konstaplarna, som pressar honom
tillbaka med sina tunga köttberg till kroppar.
Detta blir inte endast en rad starka
sinnesintryck utan får en djupare psykologisk
innebörd: vad Eugene upplever — även i
beröringen med sträva uniformer och brutala,
tunga kroppar — är framför allt individens
svaghet och försvarslöshet, förödmjukelsen,
det förkrossande i bekantskapen med den
blinda, opersonliga samhällsmakten.
Mellan de mera konkreta, berättande
partierna finner Wolfe plats för sina ordrika
Hamletmonologer. Det är ett slags lyrik som
han antagligen inte skulle kunna ge någon
annan form: hjärtats längtan, nervernas oro,
ögonens bilder. Den verkar inte genom urval
och koncentration, utan genom själva massan
av material, den breda strömmen av ord,
bilder och ting. Boken har undertiteln ”A Legend
of Man’s Hunger in his Youth” och det
genomgående temat är denna sökande
ynglinga-hunger. Det är en andlig såväl som fysisk
hunger, en hunger efter massor av mat och
hela bibliotek av böcker, efter otaliga kvinnor
och tusentals städer, efter sinnenas glädje och
andens frihet. Denna hunger är samtidigt
Eugene Gants egen och Amerikas, hela den
stora kontinentens. Eugenes problem är i
grunden det att han inte förmår tillfredsställa
sin hunger, han är fången i en vanmakt, ett
slags impotens. Det är också Amerikas,
amerikanernas problem: denna vanmakt, denna
impotens. Det är Amerika självt som med
Eugene Gants stämma klagar över sin
maktlöshet och rolöshet: ”Fast vi har allt äger vi
ännu ingenting, fast vi är rika är vi alla ännu
så fattiga, fast vi besitter ett oöverskådligt
välstånd vet vi ännu inget sätt att använda det,
fast vi känner en obegränsad kraft har vi inte
funnit något sätt att utnyttja den. — Vi är
så vilsekomna, så nakna och ensamma i
Amerika. Väldiga och obarmhärtiga skyar böjer
sig över oss och vi drivs alla vidare för evigt
och har intet hem.” I kontrast härtill manar
Wolfe fram en dröm om lycka och livsvärme,
ett fritt och generöst levnadssätt, en naturlig
fruktbarhet. Han vill slita sina osynliga bojor,
döda sin fruktan och sin skam; han vill inte
svälta mitt i överflödet, inte slå sina knogar
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
