Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa (III) - Anmälda böcker - Thomas Wolfe, Of Time and the River - William Faulkner, Pylon - Erskine Caldwell, Journeyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
obegripliga; författaren anser sig heller inte
begripa dem, han förstår dem lika litet som
de förstår sig själva, han följer bara deras
öden.
Visst skattar Faulkner åt en ensidig
determinism; men det är en banal invändning. Det
viktiga, det ovanliga är att den blir sann i
hans tillämpning — emedan han upplevt
den och emedan den konstituerar hans egen
natur — och att den sätter honom i stånd
att skapa lidelsefulla, meningsfulla, mystiskt
djupa diktverk.
3.
Erskine Caldwell tillhör de när allt
kommer omkring rätt fåtaliga unga amerikanska
författare som äger övertygande egenart. Han
har redan skaffat sig en egen domän i
litteraturen och skapat något av en definitiv genre:
det är Georgias avkrokar han befolkar med
sina förbryllande figurer, dessa fattiga
bom-ullsfarmare och dagdrivare och proletärer med
sin blandning av klipskt bondförstånd, helig
enfald, glupska instinkter och ett slags
själv-suggererande fantasteri. Det finns knappast
någon gräns för arten av de tragikomiska
uppträden dessa människor kan inveckla sig i.
Caldwell har tillåtit sig lite av varje redan
i skildringar som ”Tobacco Road” och ”God’s
Little Acre”, men i den nya boken,
”Journey-man”, har han gått ännu längre och det finns
tecken till att genren kan urarta till schablon:
uppträdena får något mekaniskt över sig och
ensidigheten förtar den djupare effekten.
Den journeyman det gäller är en ludnare
variant av typen Elmer Gantry. Den fattige
bomullsfarmaren Clay Horey sitter i skuggan
på sin veranda en glödhet sommardag, allt är
stillestånd och lättja, det röda dammet vilar
tjockt överallt och Clay sjunker in i
välbehaglig intighet; hans riktiga hustru är sedan länge
borta i någon stad för att leva livet och hans
nya kvinna är ett undergivet flickebarn som
håller till någonstans inne i huset. Då kommer
resepredikanten Semon Dye körande i sin
skrangliga bil och stannar i ett moln av damm
under gårdens magnoliaträd. Han kliver ur
och tar utan vidare Clays hus i besittning.
Inga protester tjänar något till. Han börjar
med att ägna sin uppmärksamhet åt husets
kvinnor, han har ett sätt att smeka dem som
istadiga hästar och få dem lugna. Han låter
sig först nöjas med den unga negressen som
arbetar i köket och när hennes karl
uppenbarar sig tvekar gudsmannen inte att använda
revolvern. Sedan händer det att Clays riktiga
hustru kommer hem på besök, Semon föreslår
henne genast ett slags kompanjonskap och det
första offret blir Clay: han ger den enda
dollar han äger för sin hustrus gunst. Därefter
dricks det hembränt hos en granne och Semon
tar fram tärningarna. Clay är inte den som
motstår några frestelser, han spelar bort sin
bil, sin unga kvinna och en del av farmen,
han kan helt enkelt inte sluta, och att
tärningarna befinns vara falska betyder
ingenting, ty predikanten sitter med revolvern
bredvid sig. På söndagen äger det beramade
väckelsemötet rum och Semon gör sitt bästa
som svavelpredikant, han håller på timme
efter timme, hettan och tröttheten gör sitt och
bortåt kvällen infinner sig extasen. Det slutar
med fullständig seger för Semon, alla kravlar
omkring på golvet och han blir själv så
hän-ryckt att han glömmer ta upp kollekt. Nästa
morgon har han givit sig i väg med Clays bil,
men kvinnorna har han lämnat efter sig i
huset. Det är inte utan att den beskedlige Clay
känner saknad efter honom trots allt. Nu
händer ingenting mer, allt är bara solsken
och damm.
Man kan ju finna snart sagt vad som helst
i verkligheten, alltså även detta slags
människor och detta slags händelser. Caldwell har
gjort det urval som passat honom. Eller
kanske rättare: för att hans fantasi ska befruktas
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
