Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa (III) - Anmälda böcker - Thomas Wolfe, Of Time and the River - William Faulkner, Pylon - Erskine Caldwell, Journeyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMERIKANSK PROSA (III)
innebära något problem för dem. Hon har
en sjuårig pojke som en av dem är fader till;
han föddes i en hangar på en hoprullad
fallskärm, läkaren kallade in de båda männen
och de kastade tärning om faderskapet: det
blev Shumann, piloten, som gifte sig med
henne och gav pojken sitt namn. De drar
omkring i landet från Kanada till Mexiko och
deltar i flygtävlingar och uppvisningar,
utkomsten är mer än oviss, men de bekymrar
sig inte om var de ska äta eller sova, de lever
bara i luften, de är besatta.
Boken börjar med att de kommit till en stad
som kallas New Valois för att delta vid
invigningen av en ny flyghamn. Shumann är med
i tävlingarna, men hans maskin är gammal
och utkörd, han har ingen möjlighet att vinna
utom genom att ta särskilda risker vid
passerandet av pylonerna. Kamraten,
fallskärmshopparen, tjänar sina tjugufem dollars varje
dag genom att hoppa från osedvanlig höjd
och falla bortåt fyra miles innan han låter
fallskärmen utveckla sig. Laverne och pojken
är med på flygfältet, båda klädda i overalls
och nedsmorda av olja. Det är nu en reporter
från staden upptäcker dem och gör deras
bekantskap. Dessa människor och deras
livsföring fascinerar honom oemotståndligt, ja,
han blir i sin tur besatt av dem, han riskerar
sin anställning, han för dem hem till sin
bostad, han sörjer för dem och deltar i deras
bekymmer. Han är en av Faulkners hopplösa
gestalter, en av de goda och svaga, dessa som
inte kan stå de starka och hänsynslösa emot
utan virvlas bort med strömmen och finner en
bitter lust i att uppge sig själva, ty det är så
deras öde fullbordas. Han är hopplös och
omöjlig redan till det yttre: han ser ut som
ett kringvandrande skelett från kyrkogården,
kostymen hänger skrynklig och tom omkring
honom, han är så lätt och osubstantiell att han
inte gör intryck av att vara en fysisk varelse.
Och så förälskar han sig i Laverne, kvinnan
som lever med de båda starka männen! Hon
knappast ser honom en gång. Han har ingen
möjlighet att nå henne, att träda in i hennes
medvetande. Kanske hyser han likväl något
slags hopp när han hjälper Shumann att skaffa
sig ett nytt flygplan. Det är emellertid felbyggt
och riskabelt att flyga, Shumann pressar det
för hårt, störtar och omkommer.
Fallskärmshopparen reser sin väg med Laverne;
reportern får inte ens vara i hennes närhet längre.
Vid avskedet ger han pojken en
leksaksflyg-maskin, i vilken han gömt en liten bunt sedlar,
allt vad han kunnat komma över. Laverne,
som blivit havande igen, lämnar pojken hos
Shumanns fader, den gamle doktorn; han
finner pengarna och bränner upp dem,
emedan han tror att Laverne förtjänat dem på
ohederligt sätt.
Själva staffaget i denna bok, den moderna
tekniska miljön med flygmaskiner, högtalare
och strålkastare, har en intensiv prägel av
torr, brännande sterilitet. Ljuset faller ödsligt,
pinande och obarmhärtigt. Men även här
uppenbarar sig det okuvliga livet och det
eviga dramat utspelas på nytt, bland
flygmaskiner, i drivor av förtrampad konfelti,
bland män som påstås ha cylinderolja i
kroppen i stället för blod. Faulkners konst består
i att han förmått ge verklig betydelse åt det
som händer dessa människor. Hemligheten är
kanske att han konsekvent fasthållit det
perspektiv ur vilket de främst är av intresse:
de fängslar blott genom att vara till, genom
att fullborda och föranleda handlingar vars
betydelse och följder de själva är omedvetna
om. De tänker knappast något, de har
ingenting djupsinnigt att säga. De representerar
blott livets blinda kraft. Det är heller inte
fråga om problem och intellektuella
konflikter. Det som sker är närmast ett schema
som fullbordas, det är ohjälpligt och
ofrånkomligt. I grunden är dessa människor
obegripliga liksom alla människor i grunden är
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
